Wretlund menar att tävlandet kan leda till olyckligheter, som till exempel att Oskarshamn tappar intresset för Tjustbanan. Här hemma menar Harald Hjalmarsson att man minsann inte handlat orätt eftersom man varit särskilt noga med att inte tala illa om Oskarshamn som alternativ.
Det något charmiga syskonträtandet till trots måste man ställa sig frågan om Gotlandstrafikens framtid endast ska förhandlas fram mellan två kommuner. Det rör sig trots allt om en infrastrukturell pulsåder av nationellt intresse som binder fastlandet samman med den mytomspunna kalkstensön i öster. Då kan man inte ta hänsyn till gammal vana utan istället välja det alternativ som oberoende instanser finner mest lämpligt.
Om Västervik faller ut som denne kandidat kommer det troligen innebära kostsamma infrastruktursatsningar som till exempel den södra infarten. Det är visserligen ett tungt ok för en redan tyngd kommun att bära men samtidigt är just infrastrukturen en nyckel för ett Västervik med tillväxt.
Nåväl, vad det blir av denna drabbning mellan bygdens färjkarlar återstår att se. Klart är att det för oskarshamnsborna finns obehagande mycket som talar för Västervik.