Om regeringen får som de vill måste Västervik årligen ge ifrån sig 9,6 skattemiljoner. Stockholm blir 155 miljoner rikare, enligt Dagens Industri. Det blir resultatet till och med 2016 om regeringen får igenom sina ändringar av det kommunala utjämningssystemet. Enligt förslaget kommer skattepengar tas från kommuner som Västervik för att ges till Stockholm. Men de stora summorna av stödet fortsätter att gå till Malmö och Göteborg.
De två parallella förslagen till ändringar i utjämningssystemet har levt olika liv. Den ena förslaget, där Stockholm blir förlorare och 13 kommuner riskerar skattehöjningar för att kunna betala in till systemet, har regeringen tydligt meddelat medan det andra, mer okända, gör Stockholm till vinnare.
Syftet med det kommunala utjämningssystemet är att alla kommuner och landsting ska kunna tillhandahålla likvärdig offentlig service oberoende av var i landet dem finns. Avfolkningskommunen ska få pengar från tillväxtkommunen. När den arbetande befolkningen flyttar från hemkommunen försvinner inkomsterna men utgifterna blir kvar. Därför behövs systemet. Men grundproblemet får inte glömmas. Det är förlusten av arbetstillfällen i vissa områden som skapat behovet av stöden.
Systemet är av förklarliga skäl komplext. Meningen är att beräkningsmodellerna som fördelar pengarna ska kompensera för strukturförändringar och skillnader i lönenivåer. Men vinnarna blir lätt kommuner som missköter sig. Och genom utjämningssystemet lämnas notan till de kommuner som sköter ekonomin – staten straffar god karaktär.
Det är inte bara småkommunerna som är de stora mottagarna av stödet. Malmö får 25 procent av sina intäkter från utjämningssystemet. Att stora kommuner i tillväxtregioner, som Göteborg och Malmö, är stora mottagare tyder på problem i systemet.
För att ta fokus från bristerna i utjämningssystemet kallas den för ”Robin Hood”-skatten. Men trots att skatteutjämningssystemet paketeras som en saga måste det förhålla sig till verkligheten. Därför har statsminister Stefan Löfven iklätt sig rollen som Robin Hood och regeringen är hans glada gäng från Sherwoodskogen som ska göra om systemet.
När systemet nu ska ändras ges möjlighet att utvärdera helheten. Utjämningssystemetet är ett kortsiktigt sätt att hantera ojämlikheter mellan kommuner tillföljd av att befolkningsstrukturer ändras. I den mån det behövs ska det riktas rätt. Stödet ska gå till de kommuner som behöver det. Att stöden blir en fjärdedel av inkomsterna för en storkommun i tillväxtområde är inte acceptabelt. Vidare måste stöden ändras så att kommuner som missköter sig inte premieras.
Utjämningssystemet är dock inte en långsiktig lösning. Tillväxt och skattekraft måste öka i landsbygdskommunerna. I många kommuner är det svårt då arbetstillfällen och försörjningsmöjligheter centraliserats. Arbetstillfällen kan skapas på landsbygden genom en låglönesektor. När det är billigare att leva och bo gott i en landsbygdskommun, jämfört storstaden, kan lönenivån ligga lägre. Jobben som skapas genom en lägre lönenivå ger unga och nysvenskar möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden. Ungdomar som idag flyttar från landsbygden för att det inte finns jobb ges möjligheten att stanna och bygga upp en kapitalbas.
Men i förslaget från regeringen tas miljoner från småkommuner. God karaktär straffas och reformer som skulle ge jobb på landsbygden lyser med sin frånvaro. Under Robin Hood-kappan visar sig Löfven vara prins John.