Svenskt viltkött är bäst för miljön konstaterar Världsnaturfonden i sin nyligen utgivna köttguide. Viltkött efterfrågas av konsumenter och det finns specialiserade viltslakterier som säkerställer livsmedelskvaliteten. En stor jägarkår kan leverera köttet. Med den bakgrunden borde viltkött av alla sorter vara en resurs som tas tillvara fullt ut. Men det gäller inte för vildsvinskött.
Vildsvinskött har på pappret goda förutsättningar att bli ett vanligt inslag i skolornas och äldreboendenas matsalar, på restauranger och i butikernas köttdiskar. Vildsvinen lever fritt och äter vad de kan finna i skog och mark. Svenskt vildsvinskött är i ordets rätta bemärkelse närproducerat. Tillgången på vildsvinskött stiger i takt med vildsvinspopulationens ökning och det tilltagande avskjutningsbehovet. Efterfrågan på köttet växer hos konsumenter. Trots det nådde inte mer än 15 procent av vildsvinsköttet konsumenterna år 2013.
Under tiden som svenskt vildsvinskött av någon anledning har svårt att nå konsumenter importeras kött av vildsvin från andra länder. Här i Sverige är hanteringen av köttet kostsam konstaterar Jordbruksverket i en rapport. För att vildsvinsköttet ska få säljas till konsumenter krävs det enligt lag att köttet hanterats i en godkänd vilthanteringsanläggning, ett viltslakteri. De striktare reglerna för hantering av vildsvinskött, jämför med kött av andra viltslag, kommer av att vildsvinen kan bära på trikiner. För privat konsumtion av vildsvin behövs bara en provtagning av köttet och inte att det gått genom en vilthanteringsanläggning.
Att sälja vildsvinskött till konsumenter är mycket mera omständigt än att lägga djuret i jägarens frys. Regelbördan är betungande för viltslakterier – livsmedelsverkets inspektioner och veterinärkontroller avlöser varandra. De målstyrda reglerna ger inte livsmedelsföretagarna några klara besked vad de ska gör för att uppfylla lagen. Om de uppfyller kraven är en bedömning som görs vid inspektion. Det är ett system som skapar osäkerhet hos de små slakterierna då inga klara anvisningar kan ges för hur slakterierna ska göra. En företagare måste därmed bygga en vilthanteringsanläggning innan inspekterande myndighet kan besluta sig för om materialvalet är rätt.
Det finns utmaningar i att marknadsföra vildsvinskött. Som nygammalt vilt i Sverige finns det okunskap hos konsumenter om det men även hos jägare och de som hanterar köttet. Att på det lägga fördyrande regler som också skapar osäkerhet gör inte att mer vildsvinsköttet kommer närmare skolmatsalen.
Ett första steg för att ta vara på det miljövänliga svenska vildsvinsköttet är att se över kommunikationen mellan vilthanteringsanläggningar och ansvariga myndigheter. En viltföretagare måste kunna få anvisningar för hur reglerna ska kunna uppfyllas av ansvarig myndighet. Omotiverade regler som hindrar kött av bra kvalitet att nå marknaden och företag på landsbygden att växa ska också bort.