Den moderate ministern menar att försvarskapaciteten är rimlig eftersom den motsvarar våra grannländers och att det, enligt ministern, inte finns någon direkt hotbild mot Sverige.
Detta till trots har uppdagandet av landets försvarsförmåga väckt starka reaktioner. Bland annat menar Socialdemokraternas Peter Hultqvist att överbefälhavarens oro visar att försvarsförmågan är otillräcklig och att regeringen skönmålat bilden av försvarskapaciteten.
Nog bör man ställa sig frågan om våra grannländers undermåliga försvarsförmåga verkligen är ett argument för att den svenska ska vara detsamma. Fler fel ger trots allt inte ett rätt och från Finland meddelade nyligen Alpo Juntunen, professor emeritus i säkerhetspolitik vid finska Försvarshögskolan, att landet enbart skulle ha förmåga att försvara sig mot Ryssland i ett fåtal timmar. Det finns alltså inga skäl att förlita sig på finsk sisu vid en konflikt i vårt närområde.
När frågan om den ryska upprustningen kommer på tal beskriver Enström den som ”svårtolkad”, vi skriver det igen, ”svårtolkad”. Den ryska medelklassen suktar allt mer efter demokrati samtidigt som regimen går åt motsatt håll. Därför ska man enligt ministern inte dra några förhastade slutsatser–men någon hotbild verkar det alltså inte vara tal om.
Visst, Sverige står troligen inte inför någon fullskalig invasion. Däremot är ett starkt försvar en garanti för svenskt självbestämmande. Utan en försvarsmakt värd namnet; kommer vi då kunna neka Ryssland att placera trupper på Gotland för att skydda sina intressen i Östersjön? Kommer vi kunna neka utlämnanden av till exempel oppositionella journalister i exil eller påstådda terrorister från Georgien och Tjetjenien?
Det är besynnerligt att ett parti som säger sig vilja ta ansvar för Sverige tycker det är ansvarsfullt att lämna landet oförsvarat. Särskilt om vi nu vill fortsätta vandra neutralitetens väg eftersom det innebär att vi aldrig kommer ha några garantier för militärt stöd av våra grannländer – som dessutom saknar förmåga att försvara sig själva.
Frågan om medborgarnas trygghet genom ett starkt försvar är av principiell natur. Det är en garanti för att Sverige självständigt ska kunna avgöra sin framtid. Hur nödvändigt ett starkt försvar kommer vara kan bara tiden utvisa men det finns onekligen något sympatiskt med ett politiskt ledarskap som inte tar vår tillvaro för given.
I sommar står Försvarsberedningens analys av det svenska säkerhetsläget färdig. Utfallet ligger ännu i det fördolda men en sak är i alla fall säker; försvarsministern kommer vara mer nöjd än någon annan.