Många är bekanta med den numera månadsgamla försvarsdebatt som hemsökt Moderaterna sedan överbefälhavare Sverker Göransson förklarade att endast en begränsad del av Sverige kan försvaras i en vecka vid eventuellt angrepp. Det är ett besked som går på tvärs mot moderata bedyranden om att landets försvarsförmåga är tillräcklig och har föranlett en intensiv debatt om försvaret och dess framtid.
Listan över insatsförsvarets brister kan göras lång och låter sig senast exemplifieras genom Sveriges löfte att sända trupptransporter till Mali. Trots ett lovvärt syfte är det svenska transportflyget så fullbokat att det i sådana fall skulle ske på bekostnad av transporter till Afghanistan. Således tycks Sverige inte ens kunna fullfölja sina internationella åtaganden obehindrat. Det borde vara en väckarklocka för samtliga riksdagspartier.
Folkpartiet tycks vara det parti som yrvaket reagerar. Mot bakgrund av den senaste tidens debatt säger sig vice statsminister och tillika folkpartiledaren Jan Björklund i gårdagens Svenska Dagbladet att Rysslands upprustning tvingar Sverige till självkritik och en nationell försvarsförmåga. Vid sidan om att tillsätta en förvarspolitisk arbetsgrupp föreslår man bland annat en fördubbling av armén, återgång till ett mobiliseringsförsvar samt en återmilitarisering av Gotland genom att bestycka ön med så kallade Patriotmissiler. Det är välkomna besked i en annars dyster försvarsdebatt.
Frågan om försvaret har en principiell, snarare än dagspolitisk natur. Det är våra folkvaldas ansvar att garantera medborgarnas säkerhet. Så länge Sverige inte ingår i någon försvarspolitisk allians kan man, med en bevisligen otillräcklig försvarsförmåga, inte erbjuda några sådana garantier. Därför måste man välja en väg som stärker den nationella försvarsförmågan eftersom något annat skulle vara att frångå sitt politiska ansvar.
Samtidigt som Folkpartiets initiativ är lovvärt måste det bli regeringspolitik för att spela någon roll. Försvarsberedningen har fått i uppdrag att bedöma den säkerhetspolitiska utvecklingen. Arbetet ska stå klart i sommar och ligga till grund för nästa stora försvarsbeslut 2015. Det vore önskvärt om Försvarsberedningen i sin rapport tar hänsyn till samma omvärldstendenser som får Folkpartiet att reagera.
Det skulle även kunna få alliansregeringen att ägna sig åt en stunds självkritik. Om så sker kan det i bästa fall bli något av Björklunds Patrioter.