Det återkommande mantrat på borgerliga ledarsidor brukar vara att man bör avskaffa denna politiska högtidsdag. Detta eftersom dagen är en symbol för den politiska vänstern som därmed inte rör alla – det ligger mycket i resonemanget. Samtidigt har första maj varit en svensk helgdag sedan 1939. Alltså är det en dag med anor och traditioner som man inte kan bryta hur som helst utan att samtidigt befinna sig i strid med andra borgerliga värderingar. Dessutom befinner sig första maj-firandet i förändring.
I takt med att gemene man fått det bättre och den politiska vänstern förlorat sin dominans, har helgdagens innehåll och syfte kommit att förändras. I Uppsala har Kristdemokraterna sedan ett antal år gjort dagen sin till egen. Där demonstrerar man till förmån för landets familjer och tåget har vid flertalet tillfällen varit större än den samlade vänsterns. Även vänstern tycks se annorlunda på kärnan med den politiska högtidsdagen. I Norrköping väljer Socialdemokraterna att inte hålla något demonstrationståg utan arrangerar istället en konsert med artisten Amy Diamond. I Västervik avslutar Socialisterna sina manifestationer med en stor ”folkfest”.
Med all sannolikhet håller första maj på att långsamt utvecklas till något nytt. Från statligt sanktionerad helgdag för vänsterpolitik, till en allmänpolitisk hyllning av demokratin, mötesfriheten och det fria ordet. Det skulle vara en helgdag som till och med en borgerlig ledarsida kan sympatisera med.