Det är en utmärkt idé att låta FN-trupper skydda världsarv från IS terror. Om FN, inklusive säkerhetsrådets permanenta medlemmar, kan enas om att historiskt viktiga platser inte ska gå samma öde till mötes som Palmyra och Nimrud, och därför förtjänar världssamfundets beskydd har man i alla fall åstadkommit något.
Tyvärr har det visat sig att FN, mycket tack vare Kinas och Rysslands motsträvighet, är ganska tandlöst när det kommer till att skapa fred eller ens fredlig utveckling i Syrien. Rysslands stöd till diktatorn Bashar al-Assad verkar inte svikta och har varit en bidragande orsak till att kriget har kunna fortsätta år efter år.
I Syrien och Irak har den så kallade Islamiska staten, IS, kunnat växa sig stark. Terrorsekten är ett av de värsta kriminella rövarband världen skådat. De dödar, våldtar och förslavar med samma religiösa nit som de förstör avgudabilder och fornlämningar. IS begår dessa barbariska illgärningar för att inte ”världen ska förfalla till hedendom”.
Det är svårt att förstå hur IS ska kunna bekämpas utan en stor insats på marken. Förhoppningsvis leder Syrienkonferensen i Wien framåt. Bara en sådan sak som att ärkefienderna Saudiarabien och Iran deltar visar att de tar blodbadet på allvar.
Även om ansatserna att skapa lugn i området hittills blockerats av storpolitiska hänsyn så finns det glädjande nog en större samsyn kring behovet av att rädda det kulturarv som IS systematiskt håller på att förstöra.
Italien har i FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur, Unseco, föreslagit att FN ska beskydda historiskt viktiga världsarv. 53 länder inklusive medlemmarna i säkerhetsrådet har röstat för förslaget enligt Italiens kulturmister Dario Franceschini.
Det bådar gott att FN, även om organisationen inte verkar fungera som en plattform för fredsskapande som den borde, åtminstone skulle kunna formera ett skydd för historiskt viktig platser. Även om det nu är försent att rädda det uråldriga Baal Shamin-templet samt flera andra unika kulturarv undan IS vandalism, finns det ingen tid att förlora i väntan på att världen tar sig samman för att förgöra terrorsekten.
En invändning mot förslaget går ut på att FN bör prioritera räddandet av liv före monument. Det ligger visserligen en del i det men det ena står inte i motsats till det andra. Som det ser ut nu verkar det endast vara skyddet av världsarv som kan samla FN till en militär insats mot IS.
Om det är så bör man smida medan järnet är varmt och se till att FN-soldater kommer på plats. Det som förstörts är borta för alltid och världen går miste om de viktiga historiska fragment som bevarats till våra dagar. Tanken på förstörelsen är deprimerande och kan närmast jämföras med utrotningen av djur på grund av ett inbillat mänskligt behov av pälsar och elfenben. Den sansade majoriteten av världens medborgare måste göra vad den kan för att få ett slut på IS vansinne.