De senaste dagarna har varit kulmen på en sex månader lång uppvisning av utrikespolitisk inkompetens. Det finns all anledning att se över vad som faktiskt har skett under Margot Wallströms (S) tid som utrikesminister.
Ett av den rödgröna regeringens första beslut över huvud taget var att erkänna Palestina. Detta kopplades ihop med ett stort stödpaket. Inga direkta krav ställdes. Detta fick förståeligt nog Israel att reagera kraftigt. Wallström menade att den israeliska kritiken var ”väntad”. Sveriges aktier steg ju i arabländerna så regeringen var nöjd.
Redan från början var Wallström också mer än lovligt försiktig med att kritisera Ryssland för landets krigföring i Ukraina. Hela världen kunde se vad hände, inte minst i våra grannländer Estland, Lettland och Litauen som också är föremål för kraftigt ökat ryskt intresse. De baltiska länderna, vars säkerhet är beroende av svensk medverkan, har förståeligt nog varit föga imponerade av Wallström. Men hon höll ju åtminstone Vladimir Putin på gott humör.
I början av 2015 tänkte Wallström bättra på de svensk-israeliska relationerna en aning genom att resa dit. Utrikesministern blev dock tagen på sängen när Israel inte tog emot henne. Det kom som en fullständig överraskning. Men hon hade åtminstone kvar sina vänner i Arabförbundet.
Därefter var det dags för regeringen att se över samarbetsavtalet med Saudiarabien. Wallström krävde att samarbetet skulle upphöra eftersom landet är en diktatur som inte tar hänsyn till mänskliga rättigheter. Då var utrikesministern snabbt inte längre var representerad vid förhandlingarna. Utanför förhandlingarna uppvaktade UD samtidigt saudierna. Som om ingen skulle märka dubbelspelet.
I lördags tog så Wallström bladet från munnen och kritiserade i starka ordalag Rysslands krigföring i Ukraina i en debattartikel (SvD 7/3). Då fick Kreml nog. Den ryska ambassaden i Sverige lade i en uppdatering på Facebook skulden för kriget i Ukraina på Väst i allmänhet, och på Sverige i synnerhet. Utrikesministern syntes märkligt oförberedd. Men hon hade ju annat att tänka på.
I måndags skulle Wallström äntligen belönas genom att få tala inför Arabförbundet. Hon hade förberett ett långt och fint tal som avslutades genom att bjuda in medlemsstaterna till ett samarbete kring demokrati och mänskliga rättigheter. Hon fick dock inte hålla det. Saudiarabien stoppade det på grund av den svenska kritiken mot landets människorättssituation. Utrikesministern verkade återigen uppriktigt förvånad.
Det vi bevittnar är ett utrikespolitiskt haveri. Sverige förlorar sina vänner, skapar sig nya fiender och utrikesministern är idel överraskad av utvecklingen. Anledningen är att en person som tidigare aldrig har levererat resultat utsågs till utrikesminister. Wallström har inte förmågan att på ens ett hjälpligt sätt fullgöra sina uppgifter som rikets främsta diplomat. Ansvaret för haveriet vilar naturligtvis på Wallström. Men även nog så tungt på statsministern som utsåg henne.