En vinstbegränsning för privata aktörer i välfärdssektorn ska se till att resurserna används till det de är avsedda för. Dessutom är en majoritet av väljarna för en begränsning. Så brukar det låta från regeringen och V när frågan om vinster i välfärden kommer upp. Det är dock en alltför svag grund för förslaget om ett vinsttak på sju procent av operativt kapital för företag inom skola och omsorg.
Välfärdsföretagen har under det senaste året gjort det tydligt att det föreslagna vinsttaket i praktiken kommer att tvinga de allra flesta privata aktörer att lägga ned, eftersom det inte ger utrymme att bygga upp en buffert som tillåter långsiktighet. I stället för att konkurrens och valfrihet gynnar bra skolor och äldreboenden lämnas det offentliga och enstaka större företag att breda ut sig. En sådan situation öppnar snarare för ett ineffektivt användande av de resurser som regeringen och V är så rädda om.
Att sedan stödja förslaget på opinionsundersökningar är för det första missvisande, och för det andra irrelevant. Det är riktigt att undersökningar visat att delar av befolkningen stödjer en begränsning av vinster i välfärden, men resultaten förenklas å det grövsta.
En undersökning som Novus gjorde i juni visar till exempel att den största andelen av de tillfrågade, 32 procent, vill att all vinst ska återinvesteras i verksamheten. Detta har i rapporteringen slagits samman med de 17 procent som vill att vinst ska förbjudas helt, vilket ger ett falskt intryck av att nästan hälften av väljarna är för regeringens förslag. Väljarstödet är alltså långt ifrån så övertygande som förespråkarna ofta hävdar.
Men oavsett vad opinionsundersökningar visar är de inte en skälig grund för ett så omfattande förslag. En regering måste kunna argumentera för sin sak utan att peka på vad väljare tycker, varav de flesta inte är insatta i vad den föreslagna vinstbegränsningen innebär.
Det hade dock inte behövt gå så långt om Alliansen hade förvaltat just valresultatet från 2014 rätt. Genom att lägga fram en gemensam budget, som med säkerhet haft större stöd än regeringens, hade de fyra Allianspartierna kunnat sätta stopp för vinstbegränsningar i välfärden. Nu måste i stället riksdagen göra det i vår, vilket kommer att leda till att vinster i välfärden blir en valfråga. Nog för att frågan enar Alliansen, men det inger betydligt mer förtroende att driva egna reformförslag än att vara emot någon annans.
Att den föreslagna vinstbegränsningen för företag inom skola och omsorg kommer att välta tillvaron för företag, personal, elever och brukare är så tydligt det kan bli. Regeringen och V vill offra valfrihet och kvalitet för en symbolhandling mot den privata sektorn som sådan. Att det nu blir upp till riksdagen att fälla förslaget visar på dysfunktionalitet hos både regering och opposition.