En ledtråd torde finnas i EU:s sanktioner mot Ryssland. EU beslutade om sanktioner mot rysk banksektor och att EU inte ska exportera IT-utrustning, men det mest kraftfulla vapnet uteblev. Ryssland kastas inte ut från systemet för internationella betalningar, Swift. En sådan åtgärd hade varit klädsam då den drabbat det ryska toppskiktet hårdare än civilbefolkningen.
Att ryska företag inte kan ta betalt är dock ett tveeggat svärd som också innebär att utländska företag inte kan betala för ryska produkter. Det är här skon klämmer.
EU har minskat handeln med Ryssland, men är fortfarande otroligt beroende. EU importerade under 2020 rysk råolja för 31,9 miljarder euro, andra oljeprodukter för 14,9 miljarder euro och gas för åtta miljarder euro. Ryssland är dessutom världens största exportör av mineralgödsel och störst källa till palladium som används i katalysatorer.
Sanktioner mot Ryssland kommer därför med ett häftigt pris för Europa. Mat och energi kommer öka rejält i pris. Bristsituationer kommer uppstå. Inte minst beroende på att EU:s Green deal minskar vår egen jordbruksproduktion, och beräknades redan innan kriget försätta ytterligare 22 miljoner människor i svält.
Det är dessutom tveksamt om sanktionerna hjälper. De som 2014 infördes för att bromsa ryskt lantbruk innebar i stället att det utvecklades och blev världens största exportör av vete. Tidigare har sanktioner inneburit att volymerna på världsmarknaden bara tagit andra vägar och att den globala balansen mer eller mindre upprätthållits.
Ryssland är dock en så viktig råvaruspelare att sanktioner riskerar att innebära att viktiga volymer försvinner från världsmarknaden. Värt att notera är också att Ryssland och Kina de senaste åren stärkt sina band avsevärt.
Samtidigt som rysk aggression började meddelade Kina att man avser köpa vete från hela Ryssland, och inte som tidigare enbart från vissa regioner. Om Kina klassar Ukraina som ryskt ligger sex miljoner ton exportklart vete och väntar.
De senaste veckorna har Kina köpt uppseendeväckande stora volymer soja. Något som kan tyda på kännedom om Rysslands planer. Klart är dock att Ryssland väntade med anfall till efter OS.
Komplext nog kommer sanktioner som leder till höjt världsmarknadspris på olja göda fortsatt rysk krigföring. All vinst över 43 dollar per fat beskattas nämligen med hundra procent, och går direkt den ryska statliga investeringsfonden.
EU är inte oviktigt för Ryssland, till exempel är vår import av ryska mineraler större än Rysslands militärbudget. Det innebär som sagt inte att risken att sanktioner blir mer kännbara för EU än för Ryssland. Risken är också att vetepriset inte följer oljepriset, vilket sänker hela det globala matkomplexet. Utom möjligtvis Ryssland och Kina. Det här är inte alls bra.