Lagom till Miljöpartiets kongress i Karlstad, som inleds i dag, noterar partiet rekordlåga opinionssiffror. I Novus undersökning för TV4:s räkning har partiet tappat 1,1 procentenheter under april månad och landar på 4,5 procent.
Allt är dock inte Åsa Romsons (MP) fel. Trots detta offras hon i hopp om att blidka opinionen.
För en utomstående bedömare är det svårt att avgöra om bristen på utmanare till Fridolin beror på att det inte finns några andra män som är intresserade av att leda partiet eller, vilket är mer troligt, om de kandidater som finns räds att utmana.
Under den pågående partikrisen framstår MP allt mer som ett toppstyrt parti. Eftersom det är Romson som får gå kan man fundera på vem eller vilka som styrt toppen. Det kan väl aldrig vara så att några patriarkala strukturer gömmer sig bland all normkritik och intersektionalitet?
Biståndsminister Isabella Lövin (MP) kommer om inget oförutsett inträffar att efterträda Romson. Hon har tidigare gjort en hel del bra saker för att försöka få ett stopp på utfiskningen av världshaven. Hon har också klarat sig hjälpligt medialt. Hittills.
Att MP inför partikongressen gått igenom alla kandidaters garderober i jakt på gömda och glömda lik visar hur rädd partiet plötsligt blivit för löpsedlar och skandaler. Under rubriken ”medierisker” har kandidaterna fått fylla i ett formulär ägnat att hålla partiet utanför den mediala cirkusarenan.
Debatter som den om och med Yasri Khan (MP), som kandiderade till partistyrelsen, om huruvida ledande företrädare för det förment feministiska MP ska behöva ta kvinnor i hand eller inte, vill partiet fortsättningsvis undvika.
Den här typen av ”självdeklaration” är kanske nödvändig för MP ska kunna framstå så regeringsdugligt. Men det betyder också att partiet tar ytterligare ett steg från sitt lite mer växtfärgade och fjällrävenskräddade förflutna. MP har hittills varit ett parti med unikt högt i tak.
Vilket annat parti har kunnat attrahera både personer med en dragning åt islamism och Femen-aktivister? Den lättklädda aktivisten Jenny Wenhammar (MP), som bland annat genomfört en topless aktion mot Stockholms moské, är dessutom nominerad till både partistyrelsen och språkrörsposten, och, just det, hon är portad från kongressen.
Nu ska denna spretiga krets av partimedlemmar, under det samlande paraplyet av miljöfrågor, mötas för att bland annat välja språkrör.
Om partiet ska ha någon möjlighet att bestämma värdegrund och takhöjden i partiet och var gränsen mot radikal islam ska gå, så hade man kommit längre genom att i första hand byta ut Fridolin. Det är dock inte för sent – MP:s kongresser är lite oförutsägbara. Där är, än så länge, allt möjligt.