Högsta domstolen har i en ny dom prövat vad som krävs för att fastställa den sannolika åldern för en gärningsman med oklar identitet. Rätten kom fram till att en tandmognadsundersökning under vissa förutsättningar kan räcka.
Det aktuella fallet handlade om en ung man placerad på ett asylboende. Tillsammans med en kamrat fick han besök av två kvinnor, varav han blev intresserad för den ena. Kvinnan nekade inviterna och beställde en taxi för sig och sin väninna. På väg till taxin blev hon överfallen av mannen som skar henne två gånger i ansiktet.
Mannen har i Sverige uppgett sig vara från Algeriet och född 1999. Under sin resa till Sverige har han dock använt sig av minst fem identiteter med olika namn och födelseuppgifter. Han har lagförts två gånger i Tyskland under en identitet som är född 1988.
För domstolens vidkommande är det väsentlig skillnad om en gärningsman är 16 eller 27 år gammal. HD var därför tvungen att ta ställning till mannens ålder och kom fram till att en tandmognadsundersökning som grundas på fullt utvecklade tänder utgör ett användbart underlag för rätten, särskilt om två odontologer oberoende av varandra har gjort bedömningen att tänderna är fullt utvecklade och röntgenbilden håller hög kvalitet.
För gärningsmannen blev resultatet fängelse i ett år och tre månader samt fem års utvisning. Två justitieråd ville ta mannens övriga identiteter som intäkt för att hans ålder åtminstone var över 21 år vid brottet och därmed utdöma det fulla straffvärdet på ett år och sex månaders fängelse. Det är dock värt att notera att HD:s ledamöter var eniga i fråga om tandmognadsundersökningens användbarhet. Därmed närmar sig förhoppningsvis debatten om åldersbestämningar sitt slut.
Det är bara veckor sedan regeringen meddelade att den vill tillsätta ett stort program för medicinsk åldersbestämning samt att det ska göras så tidigt i asylprocessen som möjligt. Det är en högst rimlig åtgärd, men inte tillräcklig.
I Sverige finns nu tusentals personer var ålder och identiteter inte är kända. Åtskilliga har redan blivit svenska medborgare, många har det ännu inte. Incitamenten för att ljuga om sitt ursprung har varit många och stora. Från bättre förhållanden väl på plats i Sverige för den som är yngre till ökade chanser att få asyl för dem med goda historier.
Den som har misslett svenska myndigheter om sin identitet, sitt ursprung och sina personuppgifter bör inte få medborgarskap eller permanent uppehållstånd här. Framkommer det i efterhand bör medborgarskapet och uppehållstillståndet gå åter, då de tilldelats på falska grunder.
Ett sådant system bör kombineras med en tillfällig amnesti. För den som under en period kliver fram och säger som det är dras ett streck över det förgångna och uppgifterna rättas till. Både för att demonstrera nådens värde och för att underlätta myndigheternas hantering bör möjligheten ges att själv ställa saker till rätta.