Västervik Framåt AB (VFAB) menar i en debattartikel att en ledartext är slarvig med fakta avseende kommunens inflytande över bolaget. Låt oss därför vara noga med fakta.
VFAB:s VD påstår att de ägs av näringslivet. Fakta är att de ägs till största del av stiftelsen Västerviks Utvecklingscentrum (VUC), vilken i sin tur till stor del kontrolleras av kommunen.
Det mest påtagliga sätt kommunen styr VFAB:s verksamhet är genom skattebetalarnas pengar. Minst cirka två tredjedelar av bolagets intäkter kommer från kommunen. Men exakt hur stor andel är svårt att säga eftersom varken kommunen eller bolaget särredovisar detta pengaflöde.
Dessutom är kommunens formella inflytande över VFAB påtagligt. VUC äger 65 procent och bestämmer således till 100 procent över VFAB. De kan utse ny styrelse, ändra inriktning samt bestämma sig för att lägga ned bolaget.
När VUC stiftades blev kommunen den stiftare med överlägset mest inflytande. De har tre röster av åtta. Och de har alltid ordförandeposten, vilken har utslagsröst. De är således endast en styrelseledamot från att ha fullständig kontroll över VUC samt VFAB.
Det är inte vilka som helst som kommunen utser till styrelsen i VUC. Det är kommunstyrelsens ordförande Tomas Kronståhl samt kommunstyrelsens vice ordförande Conny Tyrberg och Harald Hjalmarsson. Att det är kommunens ledande politiker visar att ägandet och kontrollen av VFAB är en politiskt högprioriterad fråga. Enligt uppgifter från VFAB är det oftast Conny Tyrberg som företräder VUC på VFAB:s årsstämma. Genom sin blotta närvaro avgör alltså kommunens näst högste politiker alla viktiga frågor avseende VFAB:s framtid.
Men bolagets VD kan inte se att kommunen har något inflytande över bolaget. Hur ska man förstå denna ovilja? Det kan vara önsketänkande. I så fall bör man ta en ärlig dialog med kommunen, så kanske de blir hörsammade och frånkopplade från kommunen. Eller så trivs VFAB alldeles utmärkt med att vara en del av kommunsfären. Men har skäl att mörka detta faktum. Det uppstår onekligen vissa kommunikativa bekymmer att hävda att man representerar näringslivet när man samtidigt är en del av kommunsfären.
VFAB har inte velat lämna ut sina protokoll från sin årsstämma. Hade kommunen haft en styrelseledamot till i VUC så hade lagen (OSL 2:3) krävt att bolagets alla handlingar varit allmänna enligt offentlighetsprincipen. Och lagens andemening är tydlig. Offentligt styrda och finansierade verksamheter ska lyda under offentlighetsprincipen, oavsett driftsform.
Kommunen har nu ett val. Antingen kapar de banden till VFAB. Det görs enklast genom att VUC säljer sina aktier till näringslivet. Eller så tar kommunen ansvar för sitt inflytande över bolaget. Och kräver att offentlighetsprincipen ska gälla för bolaget för att tydliggöra att man inte använder bolaget som ett sätt att bedriva offentlig verksamhet utan insyn.
VFAB:s önskan att ”bli behandlade som vilket företag som helst” kommer att uppfyllas den dag de är ett företag som andra.