Det låter otroligt, men det är just vad som har hänt (Dagens Juridik 14/11, Aftonbladet 1/12). Enligt uppgifterna är det vapen som ska användas av skyddsvakterna vid exempelvis ett förhöjt terrorhot.

I skrivande stund är den senaste uppgiften i frågan att en person gripits, och att det handlar om en av företaget Securitas skyddsvakter som är stationerad på Regeringskansliet. Om den gripne mannen är skyldig återstår att se, men i vilket fall är det tydligt att Securitas inte gjort vad som krävs för att skydda Regeringskansliet.

Stölderna väcker både nya frågor och en hel del oro. Vad kan de stulna vapnen komma att användas till? Är personen eller personerna som stulit dem från Regeringskansliet kapabla att göra något ännu värre? Men den kanske viktigaste frågan att ställa sig nu är vem som ska ta ansvar för att brotten har skett, och se till att de inte händer igen.

Efter upprepade vapenstölder lär det vara tydligt att Securitas, som ansvarat för säkerheten på Regeringskansliet sedan 2016, inte klarar av sitt uppdrag. Det är vid sådana här tillfällen man bör byta till en annan leverantör av skyddsvakter, när ett så viktigt intresse ska skyddas.

Bakom det anlitade företaget finns dock ett ansvar hos Regeringskansliets tjänstemän för att se till att sådant här inte sker. Det handlar om säkerhetsrutiner för vapenhantering och överlämning, samt om att se till att skyddsvakterna klarar av att göra sitt jobb. Att utkräva ett sådant ansvar från tjänstemännen är dock svårt, eftersom vi fortfarande inte har återinfört tjänstemannaansvaret. Trots att riksdagen förra året röstade för ett återinförande har regeringen ännu inte lagt något förslag.

Självfallet ska det huvudsakliga ansvaret vid felaktigheter falla på närmsta chef – i det här fallet Regeringskansliets säkerhetschef. Men om direkta fel har begåtts av tjänstemän, som sedan lett fram till stölderna, borde det också leda till konsekvenser för dem. Vapenstölderna visar om inte annat vilken skada en eller några få enskilda personer kan göra. Tjänstemannaansvaret handlar inte bara om att förebygga rena stölder, utan även om slarv, försummade rutiner och obetänksamhet i alla offentliga uppdrag. För de enskilda människor som drabbas av tjänstemännens fel kan konsekvenserna bli enorma. 

Själva grunden för utövandet av ett kommunalt, regionalt eller statligt uppdrag måste vara att var och en åtminstone kan ställas till svars så snart regler eller rutiner frångås. Det gäller även de aktivistiska tjänstemän som överdriver regeltillämpningen på vissa områden – inte minst när det gäller hanteringen av jägares, samlares och sportskyttars vapenlicenser. Förslaget att kräva licens även för vapenmagasin är bara det senaste exemplet. 

Kombinationen av att vissa tjänstemän slarvar medan andra agerar aktivister blir på vapenområdet blir att enskilda vapenägare ständigt överkontrolleras, medan Regeringskansliet uppenbarligen inte kan övervaka sina egna vapen.