Ska apotek kunna driva nätläkartjänster? Svaret är inte självklart.
Nyligen förvärvade Apotek Hjärtat, som ägs av Ica-gruppen, 42 procent av aktierna i nätläkartjänsten Min Doktor. Det med förhoppningen att kunna erbjuda vård som är mer tillgänglig via Icas minutkliniker som finns vid stormarknader. Vid en första anblick kan detta låta utmärkt: kombinera storhandling med läkarbesök. Men det finns dilemman med att apotek äger läkartjänster.
Kritik har med all rätt riktats mot att samma aktör bedriver alla steg i vårdkedjan – från besöket till att man hämtar ut medicinen. Risken finns att preparat skrivs ut i för stor utsträckning, då aktören har egenintresse i alla led.
Att nätläkare gärna skriver ut mediciner för frikostigt är redan ett problem. Det visar en granskning från förra året som Region Jönköping har tagit fram. Slutsatsen var att vårdapparna Kry och Min Doktor inte lever upp till de riktlinjer som finns vid diagnostisering av halsfluss och lunginflammation. I nästan hälften av fallen gavs felaktiga diagnoser. Och det mest alarmerande var att i nästan alla fall där patienter hade blivit feldiagnostiserade, hade de fått antibiotika utskrivet i onödan.
En vanlig missuppfattning är att läkare inte får driva apotek. Så är inte fallet, men de får däremot inte vara majoritetsägare i företaget. Det är en viktig princip för att det inte ska finnas incitament mellan den som förskriver och den som säljer läkemedel.
Den principen borde också gälla när förhållandet är det motsatta. Nu ligger dock lagen efter när apotek äger vårdföretag, lagen har inte justerats sedan apoteksmonopolet avskaffades 2009.
Avregleringen har på många sätt lett till att apoteken har blivit mer tillgängliga. Den har lett till nya möjligheter och idéer för läkemedelsaffärerna, vilket i stort har inneburit en utveckling som gynnar konsumenterna. Men samtidigt finns det en svaghet i denna som i flera av de stora valfrihetsreformerna. Det saknas tillrådliga kontrollsystem för att skydda skattebetalarnas pengar.
Det ska inte glömmas bort att det har förekommit samarbeten mellan apotek och vårdgivare sedan tidigare. Ett exempel är när preventivmedel ska skrivas ut. Apotek har då samarbetat med nätläkartjänster. Då har apotekaren kunnat utföra blodtrycksmätningar, i de fall där patienten har behövt detta, för att läkaren ska kunna skriva ut ett recept. Detta har skett utan att parterna har haft samma ägare.
Men nu ser vi en företeelse där både vårdgivaren och apoteket har samma innehavare. Det ger självklart nya förutsättningar och utmaningar, som kräver att regelverket ses över. Och detta bör göras raskt för att inte riskera att skattebetalarnas medel för sjukvård hamnar i fel fickor, genom exempelvis skev prissättning av varor eller överförskrivning av medicin.