Den gängrelaterade brottsligheten kommer allt närmare. I exempelvis Kalmar (bilden) har flera mord och mordförsök ägt rum på senare tid. Och i Norrköping och Linköping har skjutningar blivit vanligare. Politikerna i Västervik är naiva i sin tro att våldet inte kan komma hit, menar ledarskribenten.
En handlingsplan mot hedersvåld? Nix! En kartläggning av omfattningen av hedersrelaterat våld och förtryck? Nepp! En utredning av hur kriminella nätverk påverkar myndighetsutövningen i vår kommun? Verkligen inte!
Det är ett faktum att den etniska kriminaliteten och gängvåldet exploderat i Sverige. Och att den är systemhotande.
Det finns ett stort antal kriminella klaner i Sverige, där hela områden och affärsdistrikt kontrolleras av enskilda grupper. Göteborg synes värst drabbat men polisen konstaterar att de kriminella klanerna även finns på många mindre orter.
Till detta kommer de stora sammandrabbningar av folksamlingar av olika bakgrund som sker i svenska stadskärnor, stora som små. Det kan handla om små oförätter mellan familjer, men också vara en del av kriminella klaners maktdemonstrationer.
Skjutningar mellan kriminella når ständigt nya rekordnivåer, både i antal och i grovhet. Mammor och barn mördas och småbarn på lekplatser får skottskador. Ingen kan längre inbilla sig att gängvåldet inte drabbar oskyldiga.
Länge skedde det mest i storstäderna, men numera sker det lite varstans. Drivna av organisationens inneboende vilja att växa och få mer makt samt av möjligheterna att ge sig in på nya geografiska narkotikamarknader.
Sprängningar och skjutningar är nu vardag i Linköping och Norrköping. Kalmar har på senare tid drabbats av flera gängrelaterade mord och mordförsök med skjutvapen. Vapenfabriker och vapengömmor hittas i Vimmerby och Oskarshamn. Senast rapporterades om gänguppgörelser i centrala Hultsfred med ett storbråk där ett 50-tal personer gjorde upp om droghandeln på orten.
Det har även gått att läsa om en del större bråk, uppgörelser och knivslagsmål i Västervik på senare tid, och som inte riktigt synes passa in i normalbilden av gängse kriminalitet. Det är svårt att få en helhetsbild av dessa händelser enbart utifrån rapporteringen. Frågan är om någon av dessa händelser är kopplade till uppgörelser mellan kriminella grupperingar.
Men lyssnar man på våra politiker så verkar problemen inte existera i Västervik. Eller ens riskera att få fotfäste här. Västervik är och förblir tydligen en idyll utan gruppkonflikter och kommer så vara till tidens ände.
Det är oklart om våra folkvalda inte känner till läget eller om de inte vill känna till läget. Eller om de helt enkelt inte vill prata om det. Alltför länge lät sig de flesta lokala partier styras av en övergripande förhoppning om att konflikter kopplade till invandring och integrationen inte skulle förvärras om man bara inte pratade om dem. Möjligen är det vad som styr diskussionen, eller den uteblivna diskussionen, även i frågan om våldet och kriminaliteten.
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.
Det finns därför tre frågor som lokalpolitikerna behöver svara på. Lämpligen innan valet i september.
- Har det förekommit våldsamma uppgörelser mellan kriminella grupperingar i Västervik?
- Om inte, hur stor risk anser ni att det är det inträffar mord eller mordförsök mellan kriminella grupper i Västervik?
- Vad gör ni för att undvika att kriminella klaner och våldsamma kriminella gäng etablerar sig här, och vad gör ni för att minska skador och risker för övriga samhället om och när detta sker?
Utan en tydlig uppfattning i frågorna saknas redskap för att hantera riskerna. Utan svar på frågorna är det svårt att ta partierna på allvar på området.