Vässa de trubbiga coronaåtgärderna

Det är lätt hänt att snabbt utformade åtgärder och stöd under coronapandemin blir något trubbiga i utfallet.

Ledare2020-08-03 04:00
Detta är en ledare. VT:s ledarsida är oberoende moderat.

Men till att börja med var det viktigaste att snabbt stoppa smittspridningen, exempelvis med förbud mot allmänna sammankomster på mer än 50 personer. Om det då, i mars och april, även drabbade tillställningar som inte innebar särskilt stora smittrisker var det en olycklig men förståelig konsekvens. Men i längden borde regeringen inte nöja sig med trubbiga åtgärder, utan i stället se till att skavankerna justeras.

Just förbudet mot sammankomster på mer än 50 personer har visat sig vara långt mer komplicerat än att bara förbjuda ett visst antal människor på en liten yta. Astrid Lindgrens värld bestämde sig till exempel i juni för att stänga, eftersom max 50 åskådare gäller för parkens alla scener tillsammans.

Även hela Skara sommarland omfattas av förbudet och har därför stängt. Däremot faller parker som Kolmården och Kneippbyn delvis utanför regelverket, och kan därför ha stora delar av sina verksamheter öppna för fler än 50 personer. Utfallet av förbudet blir på så vis olika mellan snarlika verksamheter, eftersom vissa tillåts hantera smittriskerna själva medan andra har behövt stänga.

På liknande sätt har regeringens trubbiga åtgärder även fått ett ojämnt utfall bland landets kvinnojourer. Tanken med stödet på 50 miljoner kronor var att underlätta för jourerna att stötta våldsutsatta kvinnor som behövde tillbringa mer tid hemma. För att pengarna skulle komma fram snabbare fördelades de via landets riksorganisationer, men nu rapporterar SR (31/7) att flera fristående kvinnojourer därför blivit utan pengar.

Precis som med förbudet mot folksamlingar var det fullt förståeligt att regeringen snabbt ville få ut sitt stöd till kvinnojourerna, och därför fick använda ett trubbigare fördelningsverktyg. Men därefter borde regeringen ha sett till att stödet även kom ut till jourer som står utanför någon av riksorganisationerna. Oavsett hur rimliga, eller orimliga, olika stödpaket är måste regeringen åtminstone se till att utfallet blir någorlunda rättvist fördelat så att de uppfyller syftet. 

Exemplen på coronastöd och -restriktioner som leder till märkliga utfall är många. Men det finns också åtgärder som har rättats till. Stödet för korttidspermitteringar fick först välförtjänt kritik eftersom det inte omfattade familjeföretag. Men den regeln har tillfälligt ändrats under 2020. Därmed inte sagt att permitteringsstödet numera saknar problem – det finns flera sådana – men det har åtminstone fått ett mer rättvist utfall.'

Regeringens ansvar för stöd och åtgärder försvinner inte bara för att de har införts i all hast. Om de inte rättas till efterhand uppstår märklig orättvisa mellan olika företag eller aktörer som gör i stort sett samma sak. Då försvinner också en stor del av syftet med förbuden och stödpengarna.