Miljonprogrammen är direkt människofientliga miljöer. Brutalistiska kolosser som i praktiken är utformade just för att inte tilltala människans själ. De är deprimerande och bidrar vidare till den sämre levnadsstandarden i dessa miljöer.
Därför är det av yttersta vikt att inte upprepa misstaget från 1960- och 1970-talen. Behovet av bostäder är stort och akut, av 290 kommuner upplever 230 bostadsbrist. Men det är viktigt att inte låta sig luras av skenbart temporära lösningar som visar sig ha en betydligt mer permanent karaktär.
Regeringen måste ta hänsyn till detta. Den rådande situationen är akut på grund av regeringens migrationspolitik. Det är ingenting som kommunerna själva har valt.
Lena Rådström Baastad, Socialdemokraternas partisekreterare, säger till Dagens Nyheter att hon blir ”oerhört provocerad av att kommunala företrädare i moderatstyrda kommuner säger att de inte tänker följa lagen” (8/11). Lagen i fråga är den så kallade anvisningslagen som stadgar att alla kommuner måste ta emot nyanlända. Men finns där inga bostäder är det inte mycket att göra.
Enligt Boverket behöver Sverige bygga 710 000 bostäder fram till 2025. Det innebär 88 000 bostäder per år mellan 2016–2020. Det sker inte. Enligt verket kommer 57 000 bostäder att byggas i år och 61 500 nästa år. Underskottet på bostäder kommer därmed att öka under de kommande åren.
Det går att på relativt kort tid få fram en viss mängd baracker och modulhus. Det är ingen universallösning på grund av den bristande tillgången. Det är heller inte önskvärt. Modulhusen riskerar att bli permanenta lösningar och skulle innebära en väsentlig sänkning av boendestandarden.
Inte heller bör bostadsbehovet lösas genom att bygga stort och tätt. Nog är det praktiskt, men bristerna är många. De ofta alltför tätbebyggda boendemiljöerna skapar en medföljande otrygghet och rastlöshet för många som bor i områdena.
Även den sociala aspekten måste beaktas. Integration fungerar som bäst när den sker naturligt. För många äldre invandrande kommer integrationen bli ett svåruppnåeligt mål, det kan vi inte tillåta för de barn som nu växer upp här. Barn som leker har naturliga kontakter med varandra. Se till att föräldrarna är av olika slag. Bygg inte en rad stora hus med hyresrätter och placera på ett och samma ställe. Variera boendeformerna. Varva flerfamiljshusen med villor och hyresrätterna med bostadsrätter. På så vis skapas kontaktytor även mellan vuxna. Det sker dessutom i betydligt humanare miljöer än de opersonliga miljonprogramsområdena.
Regeringen måste se till att kommunerna ges tid att lösa dessa problem på ett bra sätt. Och det behövs. I Kil har kommunen tvingats hyra hotellrum i Karlstad för att klara regeringens åläggande. Det kan ändå inte vara meningen.