Det kommunala bolaget Västervik Resort vill göra Västervik till en året-runt-destination. När inte äventyrsbadet lyckades med det (VT 12/10) började de att tänka större. Styrelsen åkte på inspirationsresa till Belgien. Och kom hem med idén att bygga en hel upplevelseanläggning med anknytning till fartyget Mars (VT 19/12). Den ska innehålla det mesta; lek och allvar, för stora och små, ute och inne. Kanske kan man återskapa slaget som ägde rum när fartyget förliste med ny teknik, tänker VD:n Gunnar Boman.
Emellanåt kan det blinka i någon varningslampa när ivriga kommunföreträdare får en vild idé som de tycker kommunen ska förverkliga. I det här fallet lyser ett helt nyårsfyrverkeri av varningssignaler. Ett vanligt fel är att man börjar i fel ände. Här synes Västervik Resort ha börjat med en inspirationsresa och frågat hur kommunen ska bli en året-runt-destination, istället för att fråga vad folk vill ha och är beredda att betala för.
Sedan har vi frågan om pengarna. Den här investeringen klarar vi inte själva, berättar bolagets VD. "För en satsning i den här storleken behövs externa finansiärer", skriver bolaget på sin hemsida. Boman vill uttryckligen ha med sig både politiker och besöksnäringen på resan. Det är uppenbart att det rör sig om mycket pengar. Samt att bolaget tänker sig att någon annan betalar.
"Någon annan betalar" råkar också vara namnet på den film som är omöjligt att inte referera till i sammanhanget. Den producerades av dokumentärfilmaren Martin Borgs och baseras på hans bok "365 sätt att slösa med skattepengar". Filmen är en tragikomisk kavalkad av misslyckade kommunala satsningar i syfte att locka turister.
Två medeltida båtar i naturlig storlek byggdes i Malmö. De kostade 138 miljoner. Och såldes för en krona. I Arnböckernas spår byggdes en medeltidsvärld i Götene. Upplevelseanläggningen skulle enligt "en försiktig beräkning" locka 50 000 gäster per år och kosta 7 miljoner. Det kom att kosta 100 miljoner och lockade inte många till Götene. Efter att ha sålts för en spottstyver står anläggningen övergiven. Ett rovdjurscenter i Hagfors kostade 40 miljoner och såldes därefter till hembygdsföreningen för en krona.
Uppräkningen bara fortsätter. Ett storsjöodjurscentrum i Jämtland skulle locka 15 000 besökare men det blev bara 3 000, så det togs över av den lokala företagarföreningen. Centret fick pengar av flera skattefinansierade institutioner. Vad var det som gjorde att det här centret kunde förverkligas? Intitiativtagaren till projektet berättar. "Det hade ju att göra med att man beskrev att nu skulle vi göra ett interaktivt center. Alltså med den nya tekniken. Det var det som gjorde att vi verkligen fick pengarna och kunde realisera det här."
Det finns en anledning till att dessa misslyckade anläggningar sällan byggts av privata medel. Privata pengar investeras först efter att ägaren försäkrat sig om att investeringen är hållbar. I privata projekt finns också ett tydlig personligt ansvar.
Det är alldeles utmärkt om Västervik Resort vill bygga en upplevelseanläggning tillsammans med näringslivet. Om privata aktörer och bolagets styrelseledamöter står för risken istället för kommunen. Det borgar för att projektet blir ekonomiskt hållbart. Både avseende efterfrågan och genomförande.
Bolaget uppger att de kommer se över den ekonomiska kalkylen under år 2018. Den måste innehålla en gedigen marknadsanalys. Hur många gäster under lågsäsong beräknar de att locka genom anläggningen? Finns överhuvudtaget behovet? Har gästerna efterfrågat ett upplevelseskepp året om? Eller tänker man mest att skattepengarna finns därute och att man bara behöver hitta på kreativa idéer för att förbruka dem?
Martin Borgs film finns tillgänglig på nätet. För tjänstemän och politiker som vill stödja projektet är filmen obligatorisk.