Antibiotikaresistens är ett av de största hoten mot mänskligheten. Världshälsoorganisationen (WHO) har släppt en lista över bakterier som är resistenta mot antibiotika och kan vara livsfarliga. Bakterierna har byggt in förmågan att motstå behandling. De är indelade i tre olika grupper. I den farligaste gruppen, ”kritisk prioritet”, återfinns bakterier som är multiresistenta och utgör en stor fara för sjukhus. Bakterierna kan orsaka svåra och ofta dödliga infektioner, så som blodinfektion och lunginflammation.
I grupperna med lägre prioritet finns bakterier som i allt högre grad är resistenta. De orsakar sjukdomar som gonorré, hjärnhinneinflammation och inflammation i hjärtklaffarna, för att bara nämna några. Enligt en studie beställd av den brittiska regeringen dör omkring 700 000 människor varje år på grund av antibiotikaresistens. År 2050 kan den siffran vara över tio miljoner.
Medicinskt kunniga har länge varnat för att antibiotikaresistenta infektioner ökar snabbare än nya sorters antibiotika utvecklas. Orsaken till att vi hamnat i den här situationen beror på överanvändningen av antibiotika, både till människor och djur. Antibiotika har skrivits ut i onödan vid exempelvis lunginflammationer och öroninflammationer. I många länder ges antibiotika även till friska djur vid djuruppfödningen, något som är förbjudet i Sverige sedan 30 år.
En undersökning av barnläkaren Johan Kaarme vid Uppsala universitet visar att många förskolebarn bär på tarmbakterier som bryter ner viktiga antiobiotikatyper så att de blir verkningslösa. Sådana bakterier bland friska förskolebarn i Uppsala har ökat från tre procent till omkring 20 procent mellan 2010 och 2016. På flera av förskolorna verkar resistensen spridas mellan barnen.
För att förhindra att allt fler sorters antibiotika blir verkningslösa måste flera saker ske. Dels behöver överanvändningen av antibiotika minska drastiskt. Antibiotika ska inte användas när den inte behövs. Det gäller även inom djurhållningen. Dels behövs mer forskning för att ta reda på hur resistensen sprids mellan människor och djur genom exempelvis mat och vatten. Det är nödvändigt för att kunna hindra spridningen. Mer pengar behöver också läggas på att hitta nya läkemedel som hindrar infektioner. Dessa åtgärder finns med i WHO:s plan för att minska antibiotika.
Det är viktigt att Sverige tar sitt ansvar, och att befolkningen är medveten om problemen. Läkare måste kunna sätta ner foten och inte skriva ut antibiotika när det inte behövs. Och det behöver finnas förståelse för att antibiotika inte är att jämföra med en halstablett. Det borde också vara självklart att välja bort kött från länder som överanvänder antibiotika inom djurhållningen, så som Tyskland och Spanien.
Vid halsinfektioner, luftrörskatarr och hosta ger medicinen ingen effekt, men vid hjärnhinneinflammation eller blodförgiftning kan den vara livräddande. Alla måste dra sitt strå till stacken. Konsumentmakt kan då göra större skillnad än internationella överenskommelser.