Resurstilldelningen till högskolan ska ses över så att den stödjer ”lärosätenas möjligheter att möta de stora samhällsutmaningar som Sverige står inför”. Det skriver ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson (S) på SvD debatt (23/11). Nästa år kommer en utredare att utses.
Vad mer exakt utredningens direktiv kommer att bestå i återstår att se. Det är troligt att direktiven till stor del kommer att basera sig på den så kallade Ledningsutredningens betänkande ”Utvecklad ledning av universitet och högskolor” (SOU 2015:92) och den utredningens förslag.
Ledningsutrednigen föreslog bland annat att staten ökar anslagen som lärosätena kan hantera fritt och att statliga forskningsfinansiärer ska minska kraven på samfinansierad forskning. Dessa åtgärder skulle ge lärosätena större frihet och resurser att satsa på vissa profilområden.
Med tanke på att mycket av dagens avancerade forskning inom teknik och medicin är resursslukande är en högre grad av specialisering nödvändig för att bryta ny mark inom ett forskningsfält. En hög koncentration av forskare inom ett ämne skapar förutsättningar för utbildning av hög kvalitet.
Just kvaliteten i både forskning och utbildning är något som regeringen och den blivande utredaren bör fokusera på. Även om Hellmark Knutssons debattartikel är ganska allmänt hållen finns det ändå anledning att ge akt på vad skrivningar som ”uppgiften att samverka med det omgivande samhället” och ”möta de stora samhällsutmaningar som Sverige står inför” egentligen betyder. Det går att tolka dessa skrivningar som att regeringen ser en utbyggnad av den högre utbildningen framför sig och då riskerar kvantitet och kvalitet att komma i konflikt.
Det behöver inte bli så. Men givet regeringens vurm för att ge så många som möjligt en högskoleutbildning och behovet av utbildning för högutbildade nyanlända som kan behöva kortare högskoleutbildning för att komma in på arbetsmarknaden är en fortsatt utökning av antalet utbildningsplatser att vänta. I ett värsta scenario försöker regeringen dölja arbetslösheten i högskolornas korridorer.
Vi lägger i dag 60 miljarder kronor på högre utbildning och forskning. Statens kassa ska räcka till mycket, därför blir det nödvändigt för samhället att öka kraven på lärosätena att använda anslagen så att de ger så stor samhällsnytta som möjligt.
Det betyder dock inte att bildningsidealen ska ges upp och ”olönsam” humaniora mönstras ut till förmån för ingenjörsutbildningar. Tvärtom bör kvaliteten på utbildningarna inom humaniora höjas med mer lärarledd undervisning, men då får man samtidig acceptera att undervisning i vissa kurser bara ges på ett eller ett par universitet.
Kvaliteten i den högre utbildningen är den stora utmaningen för framtiden. Högskolan ska inte vara ett förlängt gymnasium. Framtidens resursfördelning till högskolorna måste huvudsakligen ha utbildningens kvalitet i fokus och inte antalet utbildningsplatser och deras fördelning inom landet.