Trots att de alltså har samma kostnader och ansvar som de andra blir de utan stöd. Till exempel får Linköpings flygplats, som med sin linje till Schipol i Amsterdam torde vara en viktig avlastning för Arlanda, inget.
Regeringens förslag om stöttning är givetvis ett steg i rätt riktning, men som vanligt duttar regeringen med tillfälliga lösningar. Den tycks föredra att lappa och laga i stället för att ta de omtag som krävs. De regionala flygplatserna är en del av den grundläggande infrastruktur som människor bör kunna förvänta sig att det offentliga levererar. Därför bör staten ta ansvar för att se till att de får långsiktiga spelregler och kan överleva.
Flygplatserna är viktiga ur ett beredskapsperspektiv. De tar emot ambulansflyg, sjöräddning och brandflyg. De är även ett betydande underlag för myndigheter vars verksamhet är mindre uppseendeväckande, till exempel försvaret, migrationsverket och kriminalvården.
Under pandemin ökades beredskapen i och med att flera av de regionala flygplatserna blev temporära beredskapsflygplatser. Ett uppdrag som innebar att hålla beredskap för att dygnet runt kunna ta emot prioriterat flyg. Detta ansvar tas även av de flygplatser som inte fått något formellt uppdrag. Utan ersättning.
Det här kan inte fortgå. Viktiga samhällsfunktioner kan inte vara beroende av lokala flygplatsföreståndares välvilja och en förhoppning om att vederbörande har telefonen i gång. De kan inte heller vara beroende av att kommuner tar ett ansvar som de inte fullt ut kompenseras för. Läggs flygplatserna ner står flera myndigheter utan landningsbanor för sina, ibland livsviktiga, flygningar.
Givet de regionala flygplatsernas stora betydelse, vore det rimligt att permanent klassa dem som beredskapsflygplatser, något som flera myndigheter också har önskat. Den statliga kompensationen bör även täcka hela kostnaden.
Med rättvist driftsstöd samt långsiktiga spelregler för beredskapsbiten kan de regionala flygplatserna då koncentrera sig på den kommersiella trafiken. Det är trots allt den som är grundplåten för myndigheters och viktiga samhällsfunktioners tillgång till landningsbanor.
Det är också den kommersiella trafiken som är störst del av människors vardag. Den ger möjlighet att under angenäma villkor ta sig dit man behöver, och att klara livspusslet i familjer där båda makarna gör karriär, utan att för den sakens skull vara tvingade till att bo i Stockholm. Med flyg behöver man exempelvis inte missa dotterns träning för ett möte på annan ort.
De regionala flygplatserna är en symbios mellan samhällsviktiga funktioner och människors resande. Både på fritiden och i tjänsten. De levererar viktiga och mjuka värden alla i Sverige förtjänar få ta del av.