I den politiska debatten höjs ofta röster för mer centralisering. Kommuner och regioner ska få mindre att säga till om emedan staten ska få större åtaganden. Sjukvården och skolan är två exempel där flera partier har lagt förslag på att överlåta ansvaret till staten. Även om det kan finnas goda skäl för båda förslagen, kan ett ökat statligt ansvar slå fel.
Kommunalt självstyre ger utrymme för kommuner att pröva olika lösningar, och att anpassa sig efter lokala förutsättningar. Det för även makten närmare medborgarna. I stället för att fokusera på att skjuta fler uppgifter på staten, bör det lokala inflytandet stärkas.
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) släppte nyligen rapporten ”Självstyrelsens potential” som belyser hur självstyrelsen är bättre än statlig styrning. Sverige organiseras i dag i 290 kommuner och 21 regioner som ansvarar för skola, äldreomsorg, sjukvård och kollektivtrafik. Fördelen med det är att de kan anpassas efter lokala förutsättningar. Sverige är ett stort land. Det som fungerar i Övertorneå, behöver inte fungera i Västervik.
När beslut kan fattas lokalt ökar även medborgarinflytandet. Det finns också en övertro på att staten alltid kan lösa problemen. Att lägga över ansvar för alla Sveriges skolor på ett fåtal myndigheter är inte nödvändigtvis bättre. Om staten tog över ansvaret för skolan, skulle pengarna till olika skolor kunna fördelas på samma sätt i hela landet. Däremot är det inte en garanti för att det skulle vara effektivare eller ge bättre resultat än att låta kommunerna sköta det. Stora statliga myndigheter har knappast bättre förståelse för lokala förutsättningar än kommunerna har. Dessutom har kommuner möjlighet att driva skolorna på olika sätt, och erbjuda olika tjänster. En likvärdigare skola skulle lika gärna kunna bli en för likriktad skola.
Det är knappast så att staten är maktlös i dag. Riksdagen beslutar om lagar och regeringen beslutar om förordningar. Tillsammans sätter de reglerna och ramarna för vad som får beslutas lokalt. Genom statsbudgeten fördelas pengar till kommunerna. Ofta görs det genom riktade statsbidrag, pengar som bara kan användas till sådant som beslutats på riksnivå.
Det är lätt att ropa efter mer statligt ansvar, men det finns ingen garanti för att det är ett bättre alternativ. SKR pekar på att statens riktade statsbidrag ofta bakbinder kommunerna från att pröva egna lösningar. Fler generella statsbidrag skulle ge kommunerna mer frihet att göra egna prioriteringar.
Förstatligande är inte en universallösning. Staten bör ta ett stort ansvar, men det kommunala självstyret är viktigt för demokratin. Det finns ingen garanti för att staten skulle klara kommunernas uppgifter bättre.