Det har varit goda tider för domedagsprofeterna. I fredags kväll svors Donald Trump in som USA president. Tvärtemot många utsagor rämnade dock inte världen utan livet går vidare.
Trump har varit väsentligt bättre, mer beräknelig och sansad, under tiden efter valet än innan. Hans nomineringar till ministerposter har över lag överraskat positivt. Att det inte råder enighet om att kandidaterna är utmärkta är knappast märkligt, så är det alltid.
Inte sällan är Trumps nominerade ministrar outsiders som har hämtats från den praktiska sektorn snarare än den politiska. Det är dock betydligt vanligare i USA än det är i Sverige.
Ett utmärkande drag för den amerikanska processen är också ministerutfrågningarna. Innan Trump ens har tillträtt som president inleds senatens utfrågningar av de blivande ministrarna. De får redogöra för såväl sina åsikter som sina erfarenheter och kunskaper. Även andra aspekter, såsom eventuella oegentligheter, kopplingar till olika intressen och skandaler tas upp. Om senaten saknar förtroende för en ministerkandidat är det kört.
Detta är ett inslag som helt saknar motsvarighet i svensk politik. Det är en process som främst sköts av media varpå ministrar tvingas avgå efter samtal med statsministern. Riksdagen förtjänar i egenskap av rikets högst valda församling en starkare position i förhållande till regeringen. Detta skulle kunna vara ett lämpligt sätt.
Om riksdagen hade hållit offentliga utfrågningar av ministerkandidaterna i förväg är det svårt att se hur Gabriel Wikström, vid tillfället en 29-årig SSU-ordförande utan någon som helst erfarenhet av sjukvårdssystemet bortsett från möjligen ett eller annat besök på en vårdcentral, skulle ha kunnat bli folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister.
Donald Trump saknade själv de egenskaper och den erfarenhet som normalt förväntas av en presidentkandidat. Men i många väljares ögon kompenserade han det med annat. Han kom verkligen utifrån och gjorde en snabb affär av etablissemanget. Det är inte utan att man häpnar när många av de som tidigare menat att Trump inte duger till president på grund av sin bristande politiska gärning nu menar att de gladeligen skulle rösta för avgående president Barack Obamas hustru Michelle om hon ställde upp som presidentkandidat.
Det går inte att komma ifrån president Trumps avigsidor. Han har ett hävdelsebehov som går bortom det mesta. Att en tillträdande president bemödar sig med att skälla ut kändisar han inte håller med på löpande band och begär ursäkter av musikalensembler är pinsamt.
Därtill ska läggas ett betydande mått av internationell osäkerhet. Hur ser Trumps förhållningssätt till exempelvis Nato och Ryssland egentligen ut? Det är det ingen som riktigt vet.
Det lär bli en engagerande resa, men till syvende och sist kommer världen att överleva även Trumps presidentskap.