Retorik som inte följs av handling är ingenting värt. Också en feg stackare kan kosta på sig hårda ord. Regeringen har varit tydlig om behovet av sanktioner mot Ryssland, men när det kommer till kritan faller man till föga och släpper in Kreml i Europas finrum igen.
Efter annekteringen av Krim 2014 och starten av det alltjämt pågående kriget i östra Ukraina drabbades Ryssland av flera sanktioner. Bland annat förlorade landets delegation sin rösträtt i Europarådets parlamentariska församling, PACE. Detta väckte givetvis missnöje i Ryssland, vilket förstås är avsikten med sanktioner. Inte minst var man från ryskt håll upprörda över att inte få vara med och utse organisationens höga funktionärer, såsom generalsekreteraren samt domarna i Europadomstolen för mänskliga rättigheter.
Få kan dock hantera det realpolitiska maktspelet som Ryssland. 2016 meddelade den ryska regeringen att landet inte längre skulle delta i PACE:s verksamhet och 2017 ställdes betalningen av medlemsavgiften till Europarådet in. Detta har gett upphov till en skuld om 75 miljoner euro. När den ryske utrikesministern Sergej Lavrov i fjol lät förstå att landet helt kan lämna organisationen började paniken sprida sig i Europarådet.
PACE:s regelkommitté tolkade snabbt om reglerna så att rösträtten inte längre omfattar utnämningsomröstningarna. Det räckte inte för att blidka Moskva.
I maj i år samlades så ministerrådet, alltså medlemsländernas utrikesministrar, i Helsingfors. De kom snabbt överens om att helt sonika ta bort den parlamentariska församlingens möjlighet att beröva en medlem sin rösträtt. I stället ska ett nytt system för sanktioner tas fram. De enda som röstade mot detta var Ukraina, Georgien och de baltiska länderna.
Måndag 24 juni röstade så PACE om förslaget som antogs med 118 röster för och 62 emot. Moderaterna Boriana Åberg och Annicka Engblom röstade mot. Sverigedemokraten Alexander Christiansson röstade mot. Så även vänsterpartisten Momodou Malcolm Jallow, den enda i sin partigrupp som gjorde så. En svensk röstade för – Socialdemokraternas representant Ola Möller.
Europarådets sanktioner mot Ryssland hävs alltså omedelbart och landet deltar genast i organisationens viktiga verksamhet. Det enda skälet till detta är längtan efter de ryska miljonerna. Ryssland har på inget sätt bättrat sig. Krim är fortfarande annekterat och kriget i östra Ukraina fortgår oförtrutet. Tvärtom har landet blivit mer aggressivt sedan sanktionerna infördes. Så sent som i fjol utförde landet en nervgiftattack mot en tidigare rysk spion på brittisk mark. Arbetet med att destabilisera Europa visar heller inga tecken på att stanna av. Sanktionerna mot Ryssland ska inte avvecklas utan ökas. Så sent som i julas hävdade Wallström att hon och regeringen var av denna uppfattning.
Statsminister Stefan Löfven (S) och Wallström måste snarast förklara varför regeringen respektive Socialdemokraterna har lagt sig platt för Moskva.