Medborgare är inga kunder, konstaterade Stefan Löfven. Det var i samband med regeringens överenskommelse om vinster i välfärden, tillsammans med V. Alltså den som mynnat ut i ännu en utredning, men vars avsikt är att förbjuda så gott som alla möjligheter för välfärdsföretag att ta ut mer vinst från sina bolag än det som kan ackumuleras från avkastningen på ett sparkonto.
Tillsammans med det kommunala vetot för nyetablering av friskolor och avskaffandet av den lagstadgade valfriheten inom primärvården, innebär det att välfärdspolitiken tar några sjumilakliv åt vänster.
Resonemanget om att vi inte är några kunder, bygger på att sjukvården är alldeles för viktig. För viktigt för vad? Jo, för viktig för att läggas i händerna på kapitalister. En sådan slutsats bygger i sin tur på åsikten att den som driver ett välfärdsföretag med vinstintresse, omöjligen kan ha ett genuint samhällsengagemang. Därför ska välfärden vara fri från ”marknadstänk”, för att citera en pojkaktigt förtjust Jonas Sjöstedt i en hätsk debatt mot Mikaela Valtersson, tidigare språkrörskandidat för MP och numera ordförande för Friskolornas riksförbund (SVT 7/10).
Om välfärden nu ska tillåtas en särställning på grund av dess betydelse, så måste det enligt logikens alla regler finnas fler sektorer som är alldeles för viktiga för att anförtros åt det privata.
Behovet av mat är även det ganska så fundamentalt. Varför ska landets grosshandlare fylla sina fickor med pengar från varor som vi behöver för att överleva? Och bostäder! Glöm inte bostäder. Varför ska de privata byggbolagens betongbaroner få tjäna pengar på att bygga något så viktigt som villor och lägenheter?
Svaret är inte särskilt svårt – fri företagsamhet är det bästa sättet människan känner för att få en verksamhet att utvecklas. En fri marknad leder till konkurrens som är det bästa sättet för att nå effektivitet och kvalitet. Fria företagare är också en förutsättning för valfriheten. Planekonomi utan vinstintresse har dessutom prövats och aldrig lämnat efter sig annat än köer och allmän katastrof. Vi har lärt oss att marknadslösningar är överlägsna alternativen. Därför är det inte orimligt att privata alternativ även får finnas inom välfärden, särskilt eftersom det inte finns några bevis för att privat välfärd skulle vara sämre. Snarare tvärtom.
Nu är det inte heller något totalförbud för välfärdsföretag som regeringen föreslår, men den måste stå för effekterna av sin politik. Valtersson menar att uppgörelsen kommer att skrämma tusentals entreprenörer från marknaden, med elever och vårdtagare som de stora förlorarna. Valfriheten försvinner eftersom entreprenörer behöver vinsten som ett incitament för att orka med det slit som kommer med livet som företagare. Och om välfärdsföretagare utför uppdragen från kommuner och landsting så effektivt att de samtidigt får en slant över, vad gör väl då det?
Regeringens uppgörelse med vänstern visar på en föraktfull inställning till välfärdsföretagare och deras samhällsengagemang. Om inte det så visar uppgörelsen hur kostsamt det blev för Löfven att hugga Sjöstedt i ryggen, i hopp om att få till stånd ett samarbete med Allianspartierna. När S kom krypande tillbaka mötte partiet en sårad vänsterledare, med en betydligt längre kravlista än den man fick handskas med före valet.
En statsminister som vill stänga skolor och vårdcentraler bara för att kunna regera, är dock inte värdig att leda landet. Om utredningen leder till en proposition med förslag liknande dem som presenterades i måndags, har oppositionen goda skäl att tvinga fram ett nyval.