Som en av de allra första kommunerna i landet stoppar expansiva Jönköping i princip all byggnation och exploatering på jordbruksmark (SR 3/9).
Agerandet kan ses som ett tecken i tiden. Självförsörjning, krisberedskap och nationell försvarsförmåga har blivit viktigare frågor på den politiska agendan. Kommuner runt om i landet börjar alltmer ta hänsyn till nationella mål kopplade till totalförsvaret. Coronakrisen lär ha påskyndat utvecklingen, men trenden märktes redan innan.
Går vi tillbaka några år finns flera tillfällen då känslan för beredskapsarbetet har prövats. Som 2016 då region Gotland sade nej till att hyra ut hamnen i Slite till det ryska gasledningsprojektet Nord Stream 2. Dessvärre har långtifrån alla uppvisat rätt ryggmärgsreflexer – Karlshamns kommun hyrde år 2017 ut delar av hamnen till ryska Nord Stream-projektet. Och i Norrköping har kommunen byggt lagerlokaler på några av regionens bästa jordar för livsmedelsproduktion.
Framöver ser vi förhoppningsvis att kommuner och regioner allt oftare har med beredskapsperspektivet i olika beslutsprocesser. Det kan dock ibland bli svåra avvägningar lokalt, som kring livsmedelsförsörjningen. Många ledande regionstäder – som Linköping, Skövde och Kalmar – ligger i bygder med fina åkerjordar. I dessa är det lätt att bostadsbyggande ställs mot bevarande av jordbruksmark. Men som Jönköping visar är det en balansgång som ska klaras av.
Det finns också goda skäl att värdera åkermark högre i planprocesserna. Länge har vi haft en situation där byggnationen närmast har styrts ut på jordbruksmarken. När städerna växer finns ofta ett antal olika områden att välja mellan att bebygga. Dessa är skogs-, betes- och åkermark. Vid exploatering skyddas ofta de trädbärande markerna, då de kan uppvisa kulturlämningar som kräver mycket tid och pengar att hantera. Förr byggde ju inte människor på mark där det gick att odla mat. Tätortsnära skogsområden klassas dessutom gärna som viktiga för friluftslivet, då de brukar vara populära motionsstråk. Vidare finns en större artrikedom på gamla betes- och skogsmarker. Åkrarna där maten växer är däremot platta och lätta att exploatera.
Samtidigt ser Sverige olika ut. I södra Skåne och på östgötaslätten är det svårare att helt undvika byggnation på åkermark än vad det kan vara i bygder med större variation i landskapet, likt det runt Västervik och Karlstad. Därför är det lämpligt att jordbruksmarken värderas betydligt högre i planprocesser, utan att det för den delen innebär ett benhårt förbud mot byggnation.
Förhoppningsvis väljer fler kommuner att värdera den goda jorden som ger oss mat. Insikten som coronakrisen har gett oss är att vi måste ta höjd för annat än det vi känner som vardagen.