När kommunstyrelse och kommunfullmäktige förra våren godkände planeringen och fattade beslut om att bygga en ny ishall så var det med stora och fina ord från de ledande politikerna. Dan Nilsson (S) talade om en ”kombinerad arena för ishockey, annan issport som konståkning, evenemang och mässor”. Harald Hjalmarsson (M) talade om eventhallen som en regional mötesplats där aktörer inom evenemangsbranschen får ekonomiska utvecklingsmöjligheter. Fredrik Lindwall (C) pekade på värdet för folkhälsan och ungdomsidrottens utveckling.
Så där brukar det låta från politiskt håll när man ska argumentera för en ny arena. Men faktum är att uttalandena har ytterst lite med fakta att göra.
Det genomgående budskapet i det ytterst tunna beslutsunderlaget är att arenan byggs för elithockey och anpassas uteslutande till elithockey. I funktionsprogrammet för arenan framgår med all önskvärd tydlighet att den byggs och utformas för att möta ishockeyförbundets krav. Konståkning behandlas knappt alls och man konstaterar kort att det inte finns någon aktiv konståkarförening i kommunen.
Gällande evenemang så framgår det att man inte vet om de går att kombinera med ishockeyverksamheten. Att smälta isen under hockeysäsong ses inte som realistiskt. Ett isolerande golv behövs för att kunna växla mellan verksamheter. Något beslutsunderlag för hur detta skulle fungera eller kosta synes inte existera. Evenemang i hallen skulle enligt beslutsunderlaget också kräva en medveten satsning på större artister. (Mer kostnader och fler risker för kommunen med andra ord.)
Funktionsprogrammet avslutas med att peka på att evenemangsverksamhet kan förläggas i en annan planerad multiarena(!). Så mycket för argumenten att hockeyarenan ska användas till annat än just elithockey.
Utan en realistisk marknadsanalys och en uppskattning av framtida intäkter blir event- och mässmöjligheter i hallen endast en extra onödig kostnad. Det kan bara tolkas som att politikerna är beredda att låta skattebetalarna stå för hela notan för elithockeyn. Och dessutom slösa bort ännu mer pengar än vad som krävs för elithockeyn.
Och likadant är det med annan ishockeyverksamhet än elithockey. Folkhälsa, ungdomsverksamhet och breddidrott nämns inte alls i underlagen. Argumentet i debatten har snarare fokuserat på att en ny arena behöver byggas för elithockeyn, så att ungdoms- och föreningsverksamheten ska få plats i den gamla hallen.
Ett annat vanligt argument är de samhällsvinster som antas komma till följd av en arena. Men hur ser underlaget ut? Samhället kan inte gärna lägga ut pengar på hypotetiska vinster, då skulle alla föreningar kunna kräva sådana pengar. Dessutom är detta argument ofta förknippat med olika offentliga åtaganden, såsom nu – att arbeta mot drog- och alkoholanvändning. Det man behöver fråga sig hur lämpligt det är att ideella föreningar utför kommunala sysslor. Hur vet man vad man betalar för? Hur mäter man effekt och hur följer man upp kostnader som man bör göra när det handlar om skattepengar? Vad hände exempelvis med den ”ungdomsfond”som var villkoret när kommunen med skattemedel räddade VIK:s elitlicens häromåret? Var finns uppföljningen av dessa skattepengar?
Istället för att ha underlag som styrker påståenden om folkhälsa, breddidrott och evenemang så accepterar politikerna underlagen, fattar beslut om att bygga, och startar samtidigt en utredning kring om och hur evenemangen kan bli av. Man har alltså ingen aning om dessa saker när man beslutar att bygga arenan. Inte heller synes man bry sig om vilka intäkterna blir för evenemang eller från elithockeyn som ska använda hallen.
Bristande underlag, saknade underlag, och till det ska läggas underlag som kommunen inte verkar vilja delge skattebetalarna, såsom tak för vad bygget får kosta samt den beräknade ekonomiska livslängden för byggnaden.
Det är tillräckligt allvarligt att kommunen lägger skattebetalares pengar på en arena som främst måste betraktas som en elitsatsning, och därmed på personliga nöjen.
Men här finns också ett demokratiskt problem. Eftersom det inte finns någon politisk opposition mot arenan att tala om så har väljarna inte kunnat säga sitt. Då är det ännu mer relevant att politiken faktiskt tar in vad de tycker i frågan. Men en förutsättning för att väljare och skattebetalare ska kunna tycka till är att de vet vad det hela kommer att kosta dem. Och kunna jämföra detta med nedlagda skolor eller höjda skatter. De kan de inte veta idag, eftersom kommunen inte behagar informera dem om saken.