Effektivisera, prioritera och sänk skatten på arbete. Det är huvudingredienserna i den skattereform som Moderaterna vill genomföra. Och var och en för sig är alla komponenter rimliga.
Under Almedalsveckan presenterades till exempel en mer specifik beräkning på hur 10 miljarder kronor kan sparas genom en mer effektiv statlig förvaltning. Att inte slösa med statens resurser är helt i sin ordning. Problemet är att det ska finansiera både ett sänkt skattetryck och välbehövliga satsningar på polis, försvar och välfärd.
Paketet må vara väl uttänkt och varsamt presenterat av Elisabeth Svantesson, Moderaternas ekonomiskpolitiske talesperson. Sänkt skatt på arbete är både principiellt och praktiskt viktigt för att det ska löna sig att arbeta. Men trots det finns betydande risker med att sätta sänkta skatter på samma plats som akuta samhällssatsningar på prioriteringslistan.
Om de tre komponenterna alla genomförs i samma veva kommer det onekligen att ge intrycket att det som sparas in direkt fått ge efter för skattesänkningar – oavsett om så faktiskt är fallet eller inte.
Bättre då att först och främst låta de sparade pengarna gå till det som de flesta tycker är viktigast just nu, nämligen välfärd och trygghet. Den prioriteringen görs av både privatpersoner och näringsliv (DI 30/6, Novus 2/7). Även om Moderaterna också inkluderat sådana nödvändiga satsningar spelar det roll var i åtgärdskedjan man börjar. Akuta problem med välfärdskvalitet, kriminalitet och ett oroande säkerhetspolitiskt läge måste gå först med de resurser som finns.
Vad folk tycker ska inte helt styra statens utgifter, men det spelar roll för vilken effekt förhastade skattesänkningar får. Om det offentliga inte har löst problemen med vård och trygghet kommer många att använda de extra pengarna från skattesänkningen till att själva köpa sig fria från problemen.
Effekten blir på så vis att privatpersoners pengar till exempel går till att skjutsa sig själva och sina barn dit man inte längre vågar promenera, och att företag installerar dyrare larmsystem för att slippa utsättas för inbrott. En sådan användning av privata medel blir rimlig för var och en då det offentliga inte uppfyller sin del av samhällskontraktet. Det underlättar situationen för enskilda, men det löser inte grundproblem såsom ökad kriminalitet. Därför måste staten visa att de akuta problemen ska lösas först, och därefter kommer skattesänkningarna.
För Moderaterna behöver detta inte betyda att partiet ska sluta prata om vikten av sänkt skattetryck. Den avsikten bör fortfarande vara tydlig, men genomförandet placeras längre fram i tiden. Av allt att döma håller de flesta väljare med om att det är den rimligaste prioriteringen.