Oppositionen bör inte godta allt som regeringen lägger fram. Sammanhållning i kristid är inte detsamma som att acceptera allt.
Regeringens pressträffar om coronakrisen har fått en tydlig tematik. Ansvarig minister – eller statsministern själv – går ut och konstaterar självklarheter kring smittspridningen, och att det fina sommarvädret inte får locka till ansvarslöshet. Sedan presenteras ett förslag för att möta coronakrisen eller dess ekonomiska efterdyningar. Men den senaste tiden har förslagen ändrat karaktär.
Tidigare låg fokus på nödvändig krishantering. Nu trycker Socialdemokraterna och Miljöpartiet i stället på för att driva igenom sina favoritförslag. Ingen regering sedan Ola Ullstens (L) enpartiregering år 1979 har varit så svag som denna. Men en bit in i krisen agerar Stefan Löfven som om han likt Tage Erlander (S) hade en riksdagsmajoritet bakom sig.
Socialminister Lena Hallengren (S) hävdade på pressträffen om äldreomsorgslyftet (13/5) att smittspridningen på äldreboenden beror på antalet deltidsanställningar. Samma påstående upprepades av Stefan Löfven senare samma dag. Det finns inget klart stöd för att det stämmer. Bara för att två saker förekommer samtidigt, betyder inte det att den ena orsakat den andra. Ändå tar regeringens krisåtgärd, äldreomsorgslyftet, inte sikte på att få fler anställda i äldreomsorgen, utan på att fler ska vara heltidsanställda i äldreomsorgen. För Socialdemokraterna blir krisen ett tillfälle att driva igenom en gammal hjärtefråga om rätt till heltid.
Även Miljöpartiet har fått politiska öppningar. Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) och kulturminister Amanda Lind (MP) höll nyligen en gemensam pressträff (12/5) och lanserade ett stöd till utsatta grupper. Men förutom hemlösa och ensamma äldre inkluderades papperslösa. Och på så vis har Miljöpartiet fått en ny migrationsöverenskommelse – bidrag till dem som saknar rätt att vistas i Sverige.
Från Centerpartiet, den självutnämnda ”liberala nageln i ögat”, har det hittills varit tyst. Från Liberalerna likaså. De bör inse att januariöverenskommelsen dag för dag urgröps ytterligare, och då var den urgröpt till att börja med. Samtidigt som de liberala förslagen försvinner i utredningar, lanserar Socialdemokraterna och Miljöpartiet sina favoritfrågor som krisåtgärder.
Att regeringens stödhjul inte visar intresse för att opponera är inte oväntat. Men oppositionens medgörlighet är desto märkligare. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har tidigare motsatt sig de typerna av förslag som regeringen nu har lanserat. Det ligger i deras väljares intresse att krisen inte blir en ursäkt för en vänstersväng i politiken.
Steg för steg driver regeringen igenom sina favoritfrågor med krisen som förevändning. Oppositionen bör träda fram och ifrågasätta politiseringen. Coronakrisen får inte bli en slöja för att dölja vänsterpolitik.