Det är utomordentligt bra. Ärligt talat var det slöseri för svensk höger att ha Hanif Bali inlåst i den moderata riksdagsgruppen med all dess ängslighet och krav på anpassning. Bali kommer att göra större skillnad i svensk politik som självständig opinionsbildare.
Nyheten om Bali som skribent i Expressen fick förresten en budkavle att gå bland vänsteranhängare i sociala medier. ”Öppna inte Balis inlägg, sprid dem inte och kommentera dem inte”, var budskapet. Det säger ganska mycket om svensk politisk vänster anno 2022. Om någon har en annan åsikt sticker de huvudet i sanden.
Hanif Balis första text handlade om Miljöpartiet (3/10). Och om hur miljörörelsen i Sverige länge kommit undan med att utlova lösningar som inte är möjliga.
Exemplen Bali tar upp är IEA, Internationella energirådet samt Geologiska forskningscentralen i Finlands beräkningar på hur mycket metaller som behövs för att möjliggöra omställningen till ett helt elektrifierat och icke fossilberoende samhälle.
Det visar sig att viktiga metaller som koppar och litium saknas i tillräcklig mängd. Det räcker inte ens att gräva upp alla kända fyndigheter och återanvända alla hittills använda resurser. För flera metaller finns bara någon bråkdel av all mängd som skulle behövas.
Det är inte helt nya fakta, men det har inte hindrat till exempel miljöpartister från att stå i debatten och låta som att de har ett alternativ som både är mer miljösmart än de existerande och dessutom tillåter oss att behålla dagens nivå av teknisk utveckling och livskvalité.
Så är det alltså inte. Ett samhälle byggt på sol – och vindkraft är inte inom räckhåll. Materialet som krävs för att bygga infrastrukturen finns inte.
Mot Balis siffror kan man förstås anföra att det går att hitta mer metaller om man bara letar. Hittills har ju de ekonomiska incitamenten att bryta koppar och att hitta litium och kobolt inte varit lika stora som de kommer vara i framtiden. Men här stöter man åter på patrull från miljörörelsen. Miljöpartiet har ju tvingat Socialdemokraterna att säga nej till i stort sett alla planer på ny gruvdrift i Sverige.
Den gröna politiken hänger alltså inte ihop. Den består av önsketänkande. Väljarna verkar med tiden ha genomskådat bluffen. Miljöpartiet har inte längre högst förtroende i miljöfrågor och partiet skulle ha åkt ur riksdagen om det inte fått stödröster i årets valrörelse. Men skadan är redan skedd. Genom att förhala bygget av nästa generation kärnkraft har Sverige precis som Tyskland förlorat viktiga år i arbetet mot ett mer klimatsmart energisystem. På kuppen har våra ekonomier blivit mer känsliga för påverkan från diktaturer som Ryssland och Kina. Det är bra att opinionsbildare som Hanif Bali nu hjälper till att sätta fingret på miljörörelsens blinda fläckar. Men det är synd att han inte kunde göra det och ha en politisk karriär samtidigt.