Novus har undersökt förtroendet bland väljarna för att politikerna kan lösa problem kopplade till olika politiska frågor. Tilltron var lägst när det gäller till klimatet. Förtroendet skiljde sig avsevärt från andra politiska frågor som lag och ordning, skolan och landets ekonomi (SVT Nyheter 17/10).
Undersökningen visar att det finns en utbredd förståelse bland väljarna för att klimatfrågan är global och att Sverige endast på marginalen kan påverka utvecklingen. Bara en procent är av uppfattningen att Sveriges agerande är viktigt för att påverka klimatförändringarna. I stället tror väljarna på initiativ från internationella aktörer, däribland FN och EU, men också att Sverige kan tjäna en roll som föregångsland.
Det är främst strukturella lösningar väljarna efterfrågar. Enligt undersökningen lockas inte väljarna av lösningar med låg eller tveksam klimatnytta. Det är få som tror att solceller på taket, byta till elbil eller förbud för internationella flyg är det bästa sättet att stoppa jordens uppvärmning. Däremot är stödet stort för ekonomiska påtryckningar på länder som gör för lite och att bygga ut både kärnkraften och sol-, vind- och vattenkraften.
Trots detta har svensk klimatpolitik ofta handlat om till exempel höjd bensin- och dieselskatt, flygresor och subventionerade elcyklar. Det är synd, för Sverige kan bli ett internationellt klimatföredöme om politiken satsar på rätt saker. För trots att Sverige är ett litet land har många tekniska lösningar lämnat stora avtryck. Den gröna omställningen av industrin kan vara nästa stora händelse och lösningarna kan senare exporteras utomlands.
År 2045 planerar LKAB att kunna erbjuda fossilfritt stål som kommer minska utsläppen med 35 miljoner ton koldioxid varje år på global nivå. Det motsvarar två tredjedelar av Sveriges alla utsläpp. Dessutom finns det fler projekt som är minst lika lovvärda. Till exempel har Cementa som mål att till 2030 vara klimatneutrala, från att i dag vara Sverige näst största utsläppare.
Men många av dessa satsningar är beroende av stabil elförsörjning, billig och fossilfri el och rimliga tillståndsprocesser. Det finns mycket att önska vad gäller detta.
Mycket talar också för att kärnkraften kommer vara en bärande del i klimatomställningen. Produktionen är planerbar och utsläppen är mycket små. Därför har Finland och flera andra EU-länder krävt att EU-kommissionen ska klassa investeringar i kärnkraft som klimatmässigt hållbart (SR 11/10). Sverige har inte ställt sig bakom detta krav.
Svenska politiker borde dra lärdom av väljarna. Effektiva klimatåtgärder som gör skillnad på global nivå bör vara politikens mantra. Här kan Sverige tjäna som en förebild, men då måste näringslivet få förutsättningar att göra de omställningar de är villiga att göra.