Bortsett från Gotland och Jämtland är det ju bara i städerna Miljöpartiet är över riksdagsspärren. För Liberalerna ser det i stora drag likadant ut. Hade det inte varit för städerna hade både Liberalerna och Miljöpartiet varit ute ur leken. Även Vänsterpartiet står starkt i städerna.
Det här bekräftar bara den konflikt mellan stad och land statsvetarna hävdat inte finns. Att denna konflikt uppstått beror delvis på att politiken till stor del slutat spela mot samma mål. Det är klart att det finns skillnader mellan partierna men de som har styrt respektive sida har gjort det inom ramen för den folkhemsbild svenskarna trots allt är stöpta i. Visst för att Socialdemokraterna ibland nypt till med alldeles för höga skatter och visst för att Moderaterna ibland varit väl sugna på utförsäljningar, men man har säkrat sin legitimitet och makt genom att se till att de flesta alltid fick det lite bättre.
Det är trots allt det svenskarna som sagt är stöpta i, och det är så många uppfattar samhällskontraktet. Man jobbar, ligger inte andra till last. Jante och Luther. I gengäld får man ordning och förutsägbarhet, och allra viktigast, man slipper oroa sig för morgondagen och man får det lite bättre.
Det här har ändrats. Två stora punkter här är dels en uselt hanterad invandring till ett tidigare väldigt homogent land med många outtalade förväntningar som försvårar för både nya och gamla svenskar. Med det kom otryggheten. En otrygghet som garanterat inte är motiverad i alla fall, men likväl är en otrygghet.
Sedan är det Miljöpartiets ökade betydelse. Plötsligt fanns ett parti som inte längre jobbade för att människor skulle få det bättre. Nu var det skatter och pålagor. Nedväxt, sot och aska. Det tog inte lång tid förrän socialdemokratiska ministrar anammade dessa krav. Här satte till och med Vänsterpartiet ner foten för att skydda medelklassen mot sina blockfränder.
När den politiska debatten inte stämmer med vad man stöpts till att förvänta sig och man känner att samhällskontraktet är brutet är det inte jättesvårt att rösta på ett parti vars politik under många år kunnat sammanfattas med ”jag vill inte ha det på det här viset”. Strömningar som förstärks av en smutsig valrörelse. Sverigedemokraterna har för många blivit det gamla folkhemmets nya ansikte, vilket inte minst märks på att de går bra även i klassiskt röda kommuner.
Det kommer bli svårt att hålla ihop det här. Och hur ska Socialdemokraterna göra? Fortsätter de på linjen med höga skatter som går till bidrag förlorar de ännu mer till Sverigedemokraterna. Försöker de vinna arbetarna åter förlorar de till Nyans. Det blir alltså inte bara svårt att hålla ihop stad och land. Det blir svårt att hålla ihop städerna, och till och mer partierna.
Tilliten har tagit skada. Man litar inte på andras förmåga att fatta kloka beslut, och inte heller på att få det svensken av hävd förväntar sig. Den tilliten behöver repareras.