Rikspolischef Dan Eliasson har bett polisdistrikten i landet att göra 700 nyanställningar trots att pengarna inte finns. Eliasson förklarade i Ekots lördagsintervju att han hoppas att riksdagen godkänner det drastiska beslutet i efterhand. Orsaken uppgavs vara den akuta personalbristen. De nya poliserna ska främst arbeta med civilt utredningsarbete och hjälpa till med gränskontrollerna.
I budgetunderlaget för de kommande tre åren konstaterar Polismyndigheten att det behövs skjutas till fyra miljarder kronor extra för att kunna anställa 2000 poliser och 1700 civilanställda, motiverat av det ökade terrorhotet och flyktingsituationen.
Det är ett vågat beslut av en myndighetschef att beordra nyanställningar innan finansieringen är säkrad. Inte minst i Sverige, med en historia av fiskalt ansvarsfull myndighetsutövning ända sedan Axel Oxenstiernas dagar.
Att Polisen är satt under stark press, och att otryggheten i samhället ökar, finns det liten anledning att ifrågasätta. Däremot kan man fundera på om det verkligen är gränskontroller, bråk på asylboenden och ökat terrorhot som ligger till grund för det ansträngda läge som Polisen nu befinner sig i.
Enligt en granskning som DN:s Lasse Wierup gjort visar det sig att incidenter vid asylboenden endast stod för en procent av alla totala inkomna ärenden. Gränskontrollerna tar i sin tur 200 poliser i anspråk, vilket utgör en dryg procent av den totala tjänstestyrkan. Även den ökade terrorberedskapen påverkar polisresurserna på marginalen, enligt Wierup. Detta skulle i så fall tala emot Eliasson.
En förklaring som ligger närmare sanningen är att krisen till största del beror på att den stora omorganisationen är kraftigt underfinansierad och på god väg att haverera. Reformen, som har slagit ihop alla polisdistrikt i landet till en enda myndighet, har kantas av problem ända sedan den sjösattes i början av 2015.
Arkitekten bakom omorganisationen, Thomas Rolén, förutspåddes att bli ny rikspolischef innan inrikesminister Anders Ygeman (S) överraskande istället utsåg Dan Eliasson. Rolén beräknade att reformen skulle kosta minst två miljarder kronor fördelat över tre år. Eliasson lovade däremot att genomföra omorganisationen utan att det skulle kosta en enda krona.
Är det effekterna av det löftet vi nu ser? I så fall är det förståeligt om rikspolischefen vill överdriva hur stora resurser gränskontroller, terrorhot och bråk på asylboenden faktiskt kräver. Genom att göra detta skyler Eliasson över det faktum att reformen är underfinansierad, samtidigt som han får de extra resurser Polisen behöver.
Insatsen är tämligen låg med tanke på att ingen kommer att opponera sig mot att Polisen i detta läge ska tilldelas mer resurser. Det är dock inte enbart Eliasson som bör skämmas. Regeringen förstod givetvis att omorganisationen kostar pengar att genomföra men valde att inte betala.