Startskottet var en debattartikel av gymnasieläraren Filippa Mannerheim i Expressen (17/11). Mannerheim anklagade politikerna för att låta stora friskolebolag ta ut övervinster som borde ha investerats i skolan.
Nästan lika uppmärksammat som Mannerheims anklagelseskrift var det svar hon fick i Expressen (24/11) från Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni. Genmälet var en kombination av mästrande och nonsens som visade att Liberalerna inte förstod kritiken. Det är sant att vinsten friskolekoncernerna tar ut är mycket liten sett till hela skolans budget, samt att möjligheten att ta ut vinst är nödvändig för att bygga upp en buffert inför de år elevkullarna är mindre. Men det förfarande Mannerheim beskriver, där stora koncerner försöker göra vinst på ett aktivt urval av eleverna, är ett problem.
Samma vecka röstade riksdagen om huruvida offentlighetsprincipen skulle utvidgas till att gälla även aktiebolag som driver friskola. Förslaget föll då samtliga av de fyra tidigare allianspartierna röstade emot. Tidningen Barometern-OT:s politiske chefredaktör Martin Tunström kritiserade i en ledare (29/11) de fyra allianspartierna för att inte ha lyssnat på de idéburna skolornas förbund. De senare välkomnade ett utökande av offentlighetsprincipen därför att det skapade mer rättvisa spelregler.
Tunström påminde också om att det är rimligt att vinstdrivande bolag omfattas av offentlighetsprincipen när de sysslar med myndighetsutövning, vilket ju skolan gör vid betygssättning, regleringar med mera.
Den här ideologiskt borgerliga kritiken mot förutsättningarna för friskolorna är inte ny. I en läsvärd intervju i numera nedlagda tidningen Neo, nummer 3 2014, ondgjorde sig nationalekonomen Magnus Henrekson över hur friskolesystemet är utformat. Problemet, menade Henrekson, bottnade i att delar av borgerligheten inte förstod marknadsekonomi. Sverige skapade en marknad där den skola som erbjöd högst betyg till minst ansträngning lockade flest elever och därmed fick högst vinst. Effekten blir vad vi ser nu: fallande kunskapsresultat i kombination med betygsinflation.
När spelreglerna är så orättvisa och barnsjukdomarna i systemet aldrig behandlas skadas trovärdigheten. Den politiska vänstern använder nu frågorna om vinst och offentlighetsprincipen för att vrida debatten och svartmåla alla friskolor samt ifrågasätta skolvalet som sådant. Det må vara fel, men de rödgröna har åtminstone förstått att dagens spelregler inte är rättvisa och inte ger bästa möjliga skola för våra barn.
Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna måste börja ta skolfrågorna på större allvar. De måste våga se att dagens marknad på skolområdet till del är felaktigt konstruerad. Samma regler bör gälla för friskolor som för kommunala skolor. Regelverken måste också justeras så att skolor styrs till att konkurrera med kvalitet. De borgerliga partierna har hemläxa att göra.