Centerpartiet står i centrum i såväl riksdag som i landstinget och kommunen. Hur de agerar avgör om det blir ett borgerligt eller socialdemokratiskt styre på samtliga nivåer. De vet att de har makten i sin hand. Det ska även deras väljare vara medvetna om.
Under onsdagen kom nyheten att Centerpartiet och Liberalerna i landstinget bryter ett mångårigt samarbete med Alliansen och bildar en ny majoritet med Socialdemokraterna. Det är beklagligt att de aktivt väljer bort ett borgerligt samarbete, om än inte förvånande.
Redan innan valet låste sig Centerns Christer Jonsson vid en position som uteslöt att Sverigedemokraterna skulle få inflytande. En position som återupprepas under förhandlingarna efter valet. Och när nyheten om den nya majoriteten presenteras: ”Det finns inte längre underlag för att något av de etablerade blocken ska kunna styra. Men något kaos med utrymme för vågmästeri ges inte här.”
Centerpartiet hade kunnat testa ett allianssamarbete. Men om det förväntade kaoset skulle ha uteblivit hade deras farhågor framstått som en smula överdrivna. Den risken slipper de nu. Det räcker att titta över länsgränsen för att se vad som händer när Alliansen hänger ihop mot Socialdemokraternas försök att splittra dem. I region Kronoberg har Socialdemokraterna nu fått lämna över till en borgerlig ledning.
Attityden från Centern i vårt landsting är något annat än att inte vilja regera med SD. Eller ens med stöd av SD. Det viktigaste för Centern är att SD utesluts från allt inflytande. Det är viktigare än ett allianssamarbete. Viktigare än sakpolitiken. Och viktigare än vårdens utveckling. En röst på Centern var en röst på socialdemokratiskt maktinnehav.
Positioneringen mot SD skapar möjligen en mening för en snäv centerpartistisk gruppgemenskap. För utomstående krävs dock något mer för att förstå meningen. Vad ämnar partiet uppnå för politisk sakskillnad i denna koalition, som den inte kan uppnå inom Alliansen? I den politiska plattform som hittills presenterats av den nya majoriteten är det högst oklart vad Centerpartiet fått igenom som de inte skulle få i ett samarbete med Alliansen.
Även i Västerviks kommunfullmäktige har Centerpartiet makten i sin hand. Åtminstone om man bortser från det teoretiska alternativet S+M, och fokuserar på ett S-baserat styre kontra ett alliansbaserat.
Liberalerna har varit tydliga med att Alliansen är deras första val. Det har inte Centern varit. Utefter den fastställda mandatfördelningen i fullmäktige står det klart att Centerpartiet i princip själv kan avgöra om kommunen får en borgerlig ledning eller ett bredare styre under Socialdemokraternas ledning.
Hur platserna fördelas i kommunstyrelsen avgörs dels av mandatfördelningen i fullmäktige. Och dels av hur partierna väljer att samarbeta i valet av styrelse och nämnder. Utan att förlora sig i avancerad spelteori kan man konstatera att det finns goda möjligheter för både ett S-baserat styre och ett styre bestående av allianspartierna och Westerwikspartiet.
Det går trots allt att styra i minoritet i fullmäktige. En minoritet med färre partier tvingas kompromissa även med partier utanför koalitionen. Men har lättare att nå samsyn sinsemellan. En majoritet med många partier av varierande ideologi behöver inte kompromissa utåt. Men bygger in ansenliga spänningar inom koalitionen. En ledning bestående av S, MP, C och L kräver ytterligare ett parti, såsom V eller KD för att nå majoritet. Det blir en mischmasch av partier och ideologier. Vars huvudsakliga syfte skulle vara att exkludera vissa partier istället för att bedriva en viss politik.
Även i kommunen är således den relevanta frågan vad Centerpartiet vill uppnå under mandatperioden. I vilken koalition tror de att de kan få igenom mest av sin politik? Om partiet lägger kraft på att minimera inflytandet för andra partier istället för att maximera sitt eget inflytande bör deras väljare få veta det.