Klimatkollegiet instiftades av Stefan Löfven (S) under den förra regeringen med Miljöpartiet. Syftet var att samla de åtta statsråd med störst påverkan på klimatpolitiken och under statsministerns ledning gemensamt följa upp arbetet. Detta efter kritik från Klimatpolitiska rådet som fann brister i såväl ledarskap som styrning av omställningsarbetet.
Under Löfvens tid samlades kollegiet fyra gånger år 2021. Enligt Dagens Nyheters rapportering (28/6) har det dock inte sammanträtt alls sedan Andersson blev statsminister. Inte heller finns några planerade möten och dess sekretariat, bestående av två tjänster, har inte längre någon ordinarie anställd.
Sveriges klimatarbete står naturligtvis inte och faller med huruvida regeringens klimatkollegium sammanträder eller ej. Men det är talande för Socialdemokraternas inställning i klimatfrågan. Trots hög svansföring har partiet saknat politik som faktiskt minskar utsläppen av växthusgaser.
Under Löfvens regeringsår överlämnades frågan i princip helt till Miljöpartiet, vars politik i bästa fall inte gjorde någon större skillnad. Allt som oftast gjorde den dock mer skada än nytta genom att exportera utsläpp från Sverige till länder med sämre miljölagstiftning.
Sedan MP lämnade regeringen har alltså inte mycket hänt på klimatfronten från socialdemokratiskt håll. Främst tycks man försöka ta åt sig äran av de stora industriprojekten i Västerbotten och Norrbotten. Förvisso är statligt ägda företag inblandade, men i grunden är det marknadsdrivna projekt som skulle ha skett ändå.
Detta svala intresse är olyckligt eftersom det finns saker som Sverige skulle kunna göra, trots att våra utsläpp är internationellt sett små. Moderaterna har till exempel föreslagit en utbyggnad av laddstationer, särskilt i glesbygd, för att underlätta omställningen till elbilar. Det skulle kraftigt minska utsläppen från transportsektorn.
Det enskilt viktigaste vi skulle kunna göra för klimatet är att exportera fossilfri el till våra europeiska grannländer, så att de kan fasa ut sin fossila kraftproduktion. Men det kräver en kraftigt utbyggd kärnkraft i Sverige som skapar ett stort, kontrollerbart överskott. S har dock i stället lagt ned två kärnreaktorer.
Inte ens att MP lämnade regeringen har gjort någon större skillnad. Ansvariga ministrar har i stället föredragit att återkommande dödförklara kärnkraften. Att statliga Vattenfall nu vill inleda ett försöksprojekt med små modulära kärnreaktorer, SMR, (SVD 28/6) är glädjande. Men med tanke på att MP:s stöd krävs även efter valet i september bör vi förvänta oss något påtagligt stöd från regeringen under överskådlig tid.
Kanske är skälet till att Andersson aldrig sammankallat klimatkollegiet att det då skulle bli för uppenbart att det knappt finns något klimatarbete att samordna.