Under coronapandemin har nya problem uppstått sedan utbildningarna fick digitaliseras helt och hållet. En grupp internationella studenter har startat ett upprop på grund av bristerna i distansundervisningen som ersatt den ordinarie undervisningen under coronautbrottet. Eftersom studenter från länder utanför EU måste betala för sin utbildning i Sverige vill de nu få sina terminsavgifter sänkta (SR Ekot, 12/5).
Att utbildningen inte i ett svep har kunnat anpassas efter coronapandemin är förståeligt. Det ursäktar dock inte de brister som den högre utbildningen har dragits med länge.
När Universitetskanslersämbetet (16/4 2019) granskade kvaliteten på 67 lärarutbildningar fick 32 av dem omdömet ifrågasatt kvalitet. När utbildningarna inte håller måttet, väcker det frågan vad en högskolexamen egentligen är värd. Det är inte heller förvånande att det finns omfattande brister.
I regeringsförklaringen i fjol presenterades nya satsningar för att öka antalet utbildningsplatser. Fler platser innebär dock att antagningspoängen sjunker och att lärosäten får svårare att fördela sina resurser effektivt. Många studenter får dessutom sämre förkunskaper med sig från gymnasiet, vilket de fallande Pisa-resultaten visar. Många studenter har inte förutsättningar att klara utbildningskraven, och därför minskar kvaliteten generellt för att alla ska kunna hänga med.
Samtidigt har många utbildningar begränsat den lärarledda tiden, vilket ofta sänker kvaliteten i undervisningen. Det är billigare att hålla föreläsningar för stora grupper studenter än att ha flera lärarledda seminarier.
Högre utbildning handlar om bildning, och inte bara om innantill-kunskaper. En läkare vet inte bara vad olika sjukdomar kallas, utan förstår människokroppen och hur den reagerar på olika mediciner. En jurist kan inte Sveriges lagar utantill, men förstår hur de ska tolkas för att lösa rättsliga problem. En lärare behöver inte bara kunna ämnet den lär ut, utan även förstå hur inlärning sker hos yngre. Sådan typ av bildning inom ett område är grundläggande för många yrken. Därför är det särskilt viktigt att den högre utbildningen håller en hög kvalitet.
Juridiskt sett har utländska studenter redan rätt att återkräva studieavgifter för undermåliga utbildningar. Problemet är inte att svenska studenter saknar en rätt till ersättning, utan vad det säger om utbildningens kvalitet. När utbildningar kan reklameras för att de inte håller måttet innebär det att studenter har kunnat ta examen utan att få de kunskaper som de hade rätt att förvänta sig.
Coronapandemin kommer förr eller senare att blåsa över, och undervisningen kommer återgå till det normala. Men alla brister kommer inte att försvinna. I stället för att fortsätta med en ständig expansion bör utbildningarnas kvalitet höjas.