Att en person utan svenskt medborgarskap dömts till utvisning för grova brott innebär inte alltid att han eller hon faktiskt måste lämna landet. Det handlar om fall där det av olika anledningar inte bedöms vara rättsligt möjligt att skicka personen till hemlandet. Den palestinska medborgare som i december 2017 var med och utförde en attack mot en synagoga, tillhörande Judiska församlingen i Göteborg, såg ett tag ut att tillhöra den skaran. Men nu har Högsta domstolen gjort den rimliga bedömningen att mannen visst ska utvisas till Palestina.
Anledningen till att fallet över huvud taget behövde gå så långt i rättskedjan var att mannens brott, bland annat grovt olaga hot med antisemitiska motiv, enligt hovrätten gjorde det för farligt för honom att återvända till Palestina. Detta eftersom Israel eventuellt skulle ha ett ”intresse i saken” – en hållning som är ett direkt hån mot Israels rättssystem.
Konsekvensen hade då blivit att mannens antisemitiska brott i sig gör att han får stanna i Sverige. Det är en orimlig ordning som dessutom sänder signalen till andra att vissa avskyvärda brott kan vara ett sätt att slippa utvisning. Som väl är har Högsta domstolen i det här fallet ändrat hovrättens beslut och slagit fast att mannen inte utsätts för någon direkt fara och därför ska utvisas.
Den palestinska mannen är dock inte den enda personen, eller palestiniern, som närapå undkommit utvisning trots grov brottslighet och domar som fastslagit att han ska lämna landet. Expressen (3/1) har tidigare rapporterat om två palestinska bröder, födda och uppvuxna i Libanon, som under tio år i Sverige dömts för bland annat misshandel. Båda bröderna saknar uppehållstillstånd och har fått flera utvisningsbeslut, men utvisningarna har inte kunnat verkställas. Anledningen är att de själva måste ge sitt medgivande till utvisning för att Libanon ska gå med på att ta emot dem – något som bröderna vägrat att göra.
Situationen är knappast enkel för det svenska rättsväsendet. Risken är dock att dessa så kallade praktiska verkställighetshinder för utvisning leder till att bröderna i slutändan får stanna i Sverige. I en utredning från 2017 föreslås att sådana hinder ska kunna leda till att den dömde får uppehållstillstånd i Sverige. Det vore inte bara olyckligt utan direkt anstötligt, eftersom det innebär att grov brottslighet belönas med uppehållstillstånd. Förhoppningsvis genomförs aldrig utredningens förslag.
Möjligheten att på lagliga grunder vistas i Sverige måste vara förenat med villkoret att man inte begår brott – särskilt inte brott riktade mot andra människor. Det är inte minst för att skydda laglydiga människor som har, eller väntar på, uppehållstillstånd och som ofta är de som drabbas av brottsligheten.
En person utan svenskt medborgarskap som begår grova brott bör normalt ha förbrukat sin rätt att vistas i landet. Att tvärtom låta brottslighet leda till uppehållstillstånd, om än av praktiska skäl, sänder illavarslande signaler till alla som kommer till Sverige.