För att stävja denna brottslighet föreslår nu regeringen att dömda ungdomar ska kunna beläggas med utegångsförbud. Förslaget är visserligen rimligt, men det skulle ha behövts för länge sedan.
Ungdomsövervakning, som straffet kallas, innebär att dömda personer mellan 15 och 17 år måste stanna hemma under helger. De kan också förbjudas att besöka vissa platser. För att garantera att de följer förbudet förses ungdomarna med fotboja. Påföljden tjänar som ett strängare straff än ungdomstjänst men mildare än sluten ungdomsvård. Därmed täcker det på ett rimligt sätt en lucka i straffskalan för minderåriga.
Förslaget är välbehövt. Det måste finnas fler påföljder för ungdomsbrottslingar, både för att bestraffa och för att hindra dem från att begå nya brott. Särskilt som landets anstalter har stor brist på platser, även för ungdomar.
Frågan är dock varför förslaget har dröjt så länge. Problemet med ungdomsbrottslighet är inte nytt, även om uppmärksamheten i media är det. Ökningen började redan 2016, och utegångsförbud har diskuterats sedan Moderaterna först föreslog det 2013. Ändå dröjde det till i höstas för regeringen att ta upp det som förslag, och det beräknas inte träda i kraft förrän 1 januari nästa år.
Naturligtvis bör man följa de processer som finns för remiss och beredning, så att våra lagar håller hög kvalitet. Men att regeringen inte har lagt detta förslag tidigare ger lätt intrycket att brottsbekämpning inte är ett prioriterat område.
Ett större problem med regeringens senfärdiga agerande är att förslaget inte åtgärdar den kriminalitet som har uppmärksammats på senare tid. Ungdomsbrottsligheten har nämligen utvecklats så långt att många förövare är långt yngre än 15 år. Därför är de inte straffbara. Chefen för polisregion Mitt, Carin Götblad, förklarar att det ofta är medvetet från ungdomarnas sida, eftersom de flesta förövare är just 14 år (Östgöta Correspondenten, 30/1).
Denna eskalering ned i åldrarna är relativt ny, och skulle sannolikt ha kunnat förhindras om regeringen hade agerat tidigare. Exempelvis genom att ansluta sig till Moderaternas förslag om just utegångsförbud. Som det nu är krävs ytterligare åtgärder. Åtminstone bör även ungdomar under 15 år kunna omfattas av ungdomsövervakningen. Det kan bland annat göras genom att sänka straffbarhetsåldern.
Att utegångsförbud ens behöver införas som brottspåföljd är i grunden ett underkännande av föräldrarnas förmåga att ta hand om sina barn. Det bör inte vara statens jobb att hålla tonåringar borta från bus. Men när föräldraansvaret brister på detta sätt blir fotboja den återstående lösningen för att förhindra brottslighet.
Utegångsförbud behövs, men så borde det inte vara.