Trots rimfrost har antalet skjutningar i Sverige ökat jämfört med motsvarande period i fjol. Det säger inte nödvändigtvis något om operationens effektivitet. Narkotika och vapen har beslagtagits och många har gripits. Det har satt käppar i hjulen för brottsligheten. Det går bara att spekulera i om antalet skjutningar skulle ha varit högre utan operationen. Skjutningarna är trots allt lika många som år 2017 och antalet döda i skjutningar är lika många som i fjol. Så det har i varje fall inte skett någon påtaglig försämring jämfört med tidigare år.
Det visar dock att det inte går att bekämpa den organiserade brottsligheten i ett svep. Skjutningar och bombdåd förekommer fortfarande frekvent. Och det är inte märkligt i sig.
För att komma åt gängkriminaliteten krävs ett långsiktigt arbete. Men ofta fäster politiker sina förhoppningar till tillfälliga satsningar eller att ge polisen ytterligare befogenheter. Polisen har redan verktygen som behövs. De kriminella gängen kan stoppas med traditionellt polisarbete. Många gängkriminella är redan kända av polisen.
Genom regelbundna trafikkontroller och aktiv polisnärvaro i utanförskapsområden kan brottsligheten tryckas tillbaka. Det är inte heller enbart polisen som behöver stärkas, utan hela rättskedjan. Domstolarna behöver få större resurser för att kunna behandla brottmål snabbare. Fler fängelseplatser behövs för att dömda brottslingar ska kunna straffas. Samverkan med socialtjänsten behöver stärkas för att kunna fånga upp unga som håller på att fastna i kriminalitet i tid. Problemet är inte att polisen saknar verktyg, snarare är det en fråga om resurser. Det behövs ett helhetsgrepp snarare än nödlösningar.
Regeringen har tillsatt en trygghetsberedning som ska analysera kriminaliteten och bereda förslag fram till år 2024. Syftet är att arbeta långsiktigt med att bekämpa brottsligheten. Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna har alla ifrågasatt utformningen av ett en sådan beredning, eftersom de menar att det skulle kunna bli en diskussionsklubb som förhindrar akuta åtgärder för att minska kriminaliteten (SvD, 26/5).
Vänsterpartiet och Miljöpartiet välkomnade däremot beredningen, eftersom det skulle kunna öka långsiktigheten i kriminalpolitiken. Till viss del har de en poäng. Kriminaliteten kan inte lösas genom några tvära kast. Det tar tid att vända utvecklingen. Även Polisförbundet har efterlyst mer långsiktighet. Så länge beredningen inte blir en ursäkt för att inte vidta effektiva åtgärder är det positivt att politikerna tar ett helhetsgrepp om kriminaliteten.
Det finns ingen anledning att lägga prestige i symbolfrågor. Brottsligheten bekämpas med traditionellt polisarbete, inte med ryckighet. Det finns inga genvägar för att minska kriminaliteten.