Vid sidan av traditionella underrättelsehot, som industrispionage, sker nu operationer på fler områden och alltmer aggressivt. Det mest uppseendeväckande exemplet på hur angreppen har intensifierats är mordförsöket på en tjetjensk regimkritiker, boende i Gävle, i februari förra året.
Attentatet tyder på att Sverige har blivit del av ett större slagfält för underrättelseverksamhet. Det är ett i raden av statligt sanktionerade mord som kan spåras till Ryssland. De mest uppmärksammade av dessa är förgiftningen av den ryske oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj i augusti och ett liknande mord på en avhoppad rysk underrättelseagent i Salisbury, Storbritannien, år 2018.
Även mot vårt land utgör den ryska staten det största främmande säkerhetshotet. Bland annat bedömer Säkerhetspolisen att var tredje rysk diplomat i Sverige egentligen är underrättelseofficer. Putinregimen försöker såväl påverka politiker och allmänhet som komma över känsliga uppgifter. Senast i februari (Expressen 22/2) åtalades en konsult och tidigare forskare från Göteborg för att ha sålt företagshemligheter från Volvo och Scania till Ryssland.
Att förvärva information är också ett av den kinesiska statens mål. I det syftet begås industrispionage och strategiska uppköp mot svenska företag. Därtill utnyttjas civila kinesiska medborgare såsom studenter och forskare vid svenska lärosäten. Regeringen tycks dock inte ta detta säkerhetshot på allvar.
Sverige har till exempel avstått möjligheten att stoppa kinesiska köp av medieföretag, som finns i EU:s senaste investeringsavtal med Kina. Och de förslag som regeringen faktiskt har fört fram för att hindra strategiska uppköp har skett på antingen Moderaternas eller EU:s initiativ – inte dess eget.
Även gällande inhemsk våldsbejakande extremism ligger regeringen efter. I årsrapporten varnas för att extremistmiljöer växer, bland annat på grund av tillgång till offentliga bidrag. Problemet är knappast nytt. Terrorforskaren Magnus Ranstorp har exempelvis larmat om att Folkbildningsrådets stöd till studieförbunden är svårt drabbat av fusk, och Riksrevisionen har funnit (26/2) liknande brister i MUCF:s utbetalningar till föreningar.
Trots dessa återkommande larm har regeringen inte tagit några verkningsfulla initiativ för att hindra att offentliga medel går till att finansiera extremism. Inte heller stoppas utländsk finansiering av moskéer som främjar islamism. Något som till exempel de danska socialdemokraterna nyligen har gjort (SvD 14/2).
Säkerhetshotet mot Sverige växer och blir farligare. Vi har inte råd att låta utvecklingen fortsätta till nästa årsrapport.