Svensk skola har problem. Många sådana. Lärarbristen är skriande. Samtidigt har Sveriges rankning under lång tid sjunkit i Pisa-undersökningen, som mäter och utvärderar 15-åriga elevers prestationer internationellt. Och bristen på ordning och reda i skolan tycks bara bli värre för var år som går.
Men att tala om det senare endast i termer av ”ordning och reda” riskerar att dölja situationens allvar. Vad det handlar om är inte bara något slags allmän småstökighet i form av elever som skickar sms medan läraren undervisar, kommer för sent eller på andra sätt stör under lektionen. Sådant beteende är problematiskt nog, då det försvårar de övriga elevernas möjligheter att ta till sig undervisningen.
Vad som är riktigt oroande, som det ser ut i dag, är att till och med våldsamheten på skolorna ökar. Enligt statistik från Arbetsmiljöverket har anmälningar om våld och hot i skolan ökat med hundra procent bara de senaste fem åren. I en intervju med Sveriges Radio (25/3) berättar en lärare om lektioner där ordningen har urartat till den grad att han fått bandyklubbor och annat kastat på sig av elever.
Den otrygga miljön som skolan utvecklas till är enligt Lärarnas a-kassa en viktig faktor till att lärare lämnar jobbet som lärare. Att lärare inte vill eller klarar av att fortsätta inom läraryrket när situationen ser ut som den gör är förståeligt. Och om arbetsmiljön är så svår att lärare inte klarar av att fortsätta jobba, vad innebär då inte samma miljö för eleverna själva? Hur skall de kunna studera och ta in den kunskap som förväntas, när våld och hot blir en alltmer normal del i skolans vardag?
Som ringar på vattnet får dessa problem senare ytterligare effekter när eleverna kommer vidare till universitetet. Under längre tid har lärare på universitetsnivå varnat för att förkunskaperna bland studenter har sjunkit. I Svenska Dagbladet (24/3) skriver två professorer vid Lunds universitet att ”20 procent av alla studenter vid teologiska och humanistiska fakulteterna saknar förmåga att skriva ordentligt”. Få studenter lägger ned tillräckligt många timmar per dag på sina studier, och kraven på dem är numera så lågt ställda att nästan hälften av dem inte utvecklas intellektuellt av sin utbildning.
De olika problemen inom skola och universitet är kopplade till varandra, och regeringen måste göra mer för att bemästra situationen. Utbildningsminister Anna Ekström (S) har aviserat att det ska bli enklare att stänga av hotfulla elever, och att man vill införa ett mobilförbud.
Det är rimliga reformer i sig, men de kommer på tok för sent och räcker inte heller hela vägen. Den totala respektlöshet som alltfler elever visar upp måste tas på allvar. Inte främst för lärarnas eller de enskilda, störande elevernas skull utan för de skötsamma elevernas skull. De förtjänar en studiemiljö där de kan utvecklas i lugn och ro.