Jag är svag för människor som går mot strömmen. Människor som beter sig och resonerar annorlunda utmanar våra föreställningar om hur saker ska och kan vara. Ett samhälle som består av en variation av idéer, värderingar och beteenden, vilka jämförs och diskuteras sinsemellan, har bäst förutsättningar att utvecklas positivt. Personer som går sina egna vägar har ett särskilt värde i denna utveckling. Hur vi behandlar dem är ett lackmustest för hur väl vi förmår mejsla fram bästa möjliga idéer och lösningar i framtiden.
Sofia B Karlsson, bördig från Västervik, är en sådan person. Hon arbetade i AIK:s projekt som syftar till alla oavsett ursprung, kön och sexualitet ska känna sig välkomna i fotbollens värld. Att utmana föreställningar, värderingar och attityder inom fotbollskulturen räckte för att väcka en våg av hat och hot mot Sofia. Nyligen lämnade hon sitt uppdrag då situationen blev ohållbar.
Sofia har tidigare varit aktiv inom Feministiskt Initiativ. Själv är jag ledarskribent för en liberalkonservativ tidning. Jag kunde valt att inte poängtera denna skillnad. Men det är just den som är poängen här. En stor del av kritiken (och hatet och hoten) som riktades mot Sofia i hennes arbete var riktat mot hennes person och hennes bakgrund, vilken är helt irrelevant. Sofia kämpade för att fotbollskulturen skulle behandla alla lika oavsett bakgrund och preferenser. Hon blev själv utträngd från sitt arbete av samma kulturella och mentala defekt att inte skilja på sak och person.
Denna kamp står inte mellan olika politiska åskådningar. Den står mellan saklighet och personangrepp, mellan respekt och hat, mellan medmänsklighet och misstänkliggörande. Att sätta etiketter på motståndaren, eller att göra antydningar om personen, istället för att argumentera i sak blir allt vanligare. I såväl offentlighet som i anonyma forum.
I Västervik har entreprenören Richard Granberg nyligen lyft frågan till debatt. Att vara entreprenör är närmast per definition att gå emot strömmen och då får man leva med att bli ifrågasatt. Men det är stor skillnad på att få sina idéer och visioner ifrågasatta och att få sin person ifrågasatt genom personangrepp.
Tyvärr kommer frånvaron av anonymitet, som föreslagits av Richard, eller att flytta samhällsdebatten till Facebook, inte att lösa problemet. Facebook kan snarast betraktas som flockmentalitetens och vuxenmobbningens högborg. Det visade den facebookgrupp som startades i Västervik häromåret till stöd för Björn Ulveus byggprojekt på Slottsholmen. Gruppen urartade snabbt i allehanda personangrepp mot bland andra Lennart Brewitz. Lennart är en av dem som använt sin demokratiska rätt att argumentera och processa emot bygget. Mot strömmen, kan tilläggas. Exemplet visar också att den viktigaste kampen inte står mellan vågade entreprenörer och dess kritiker. Den står återigen mellan de som för argument i sak och de som riktar sig mot person.
Gott nytt år Sofia, Richard och Lennart! Ni går mot strömmen och har blottat er ytterligare för att synliggöra personangreppen i debatten. Vi behöver fler som er.
Och gott nytt år till alla i Västervik som går mot strömmen utan att kliva på andra. Må 2016 bli ert år!