Wästerviksalliansen, bestående av M, KD, L och W förhandlar med SD vilket får S, MP och C att rasa. Men att även S har tidigare tillämpat valteknisk samverkan med bland annat Socialisterna, som partiet brukar sky som pesten, skriver ledarskribenten.
Enligt uttalanden förs förhandlingar inom Wästerviksalliansen (med det lokaldialektal-klingande förkortningen WÄAL) bestående av M, KD, L och W, samt mellan denna borgerliga allians och SD.
I debattartiklar och i sociala medier försöker Socialdemokraterna tillsammans med Centerpartiet och Miljöpartiet sätta press på det borgerliga blocket och framför allt L och W. Att det gamla styret försöker påverka utgången genom offentlig debatt kan tolkas som att de inte riktigt deltar i de skarpa diskussionerna. Som vanligt är det SD-frågan som sätts i centrum. Men något haltar betänkligt i deras argument. De menar att eftersom det finns två formerande koalitioner och de själva är den största så ska de få styra kommunen.
Förvisso har de rätt i att S, C och MP är större än Wästerviksalliansen. Det innebär att om ingen valteknisk samverkan skulle ske, förutom inom dessa två formerandes koalitioner, så skulle S, C och MP ha möjlighet att knipa de ledande posterna i styrelser och nämnder. Men att ropa om främlingsfientlighet i samma andetag som man pratar om valteknisk samverkan slår tillbaka mot dem själva.
S brukar sky Socialisterna som pesten och har aldrig sett möjligheter till något djupare samarbete med partiet. Men det har inte hindrat S att styra kommunen med hjälp av valteknisk samverkan med Socialisterna via samarbetspartnern Vänsterpartiet.
På vilket sätt skulle det vara så förödande om Wästerviksalliansen på motsvarande sätt får styra kommunen genom valteknisk samverkan med SD? Det framkommer inte riktigt av argumentationen från det gamla S-ledda styret.
Det finns ett annat, förmodligen större, problem med deras argument. Och det är att de bara talar om formeringen av vem som ska leda kommunen. Inte vem som kan få igenom sin politik i kommunfullmäktige.
Ett styre kan skapas genom förhandlingar och genom att den största minoriteten får bestämma. Men styrkeförhållandena i fullmäktige är redan avgjorda av väljarna. De går inte att förhandla bort.
Ett minoritetsstyre kan efter bästa förmåga leda det politiska arbetet. Och driva den politik som den demokratiskt valda församlingen tillåter den att driva.
När de två stora blocken kommer överens i olika frågor så är ju saken okomplicerad. Men när de inte är överens behöver de stöd från andra partier. Vem har då bäst förutsättningar att leda ett minoritetsstyre?
Det är en fråga som bäst ställs till SD. Om de nämnda koalitionerna överlever förhandlingarna, så är det i princip upp till SD att avgöra saken. Vilken koalition släpper de helst fram till makten? Och vilken får de ut mest av sin egen politik av?
Jakob Styrenius, ledarskribent VT.
Att de skulle släppa fram endera alternativet utan att få något för det är nog en smula orealistiskt. Men det är den utgångspunkten Socialdemokraterna synes ha. De vill att alla andra ska släppa fram dem till makten endast för att det tredje största partiet inte ska få inflytande. Även om det är så svensk demokrati fungerat på senare år så är det inte så den fungerar som bäst. Demokratin kan bättre än så.
För att få igenom sin politik kommer S, C och MP ha lika stort behov som Wästerviksalliansen, av att få med sig SD, när de två stora koalitionerna inte är överens. Ett S-lett styre utan något samarbete med SD skulle ha svårt att få igenom någon politik överhuvudtaget. Frågan är om de ens tror på alternativet själva. Förhoppningsvis är det SD-frågans dödsryckningar vi nu betraktar.