Riksdagens beslut att kriminalisera resor är både riktigt och välkommet. Från och med 1 april är det olagligt med resor där målet är att begå, förbereda eller delta i utbildning som syftar till terrorism. Beslutet innebär även att det blir kriminellt att finansiera den typen av resor och organisationer.
Även om detta inte lär avskräcka många som väl har bestämt sig för att resa, ska man inte underskatta symbolvärdet i beslutet. Samhället måste tydligt markera att det inte är acceptabelt och agera därefter. Det ger även myndigheterna bättre möjligheter att lagföra återvändande jihadister.
Snart blir det även olagligt att ansluta sig till en terrororganisation, utan att det krävs bevis för att syftet är att begå brott. Gott så, alla som stödjer en terrororganisation möjliggör deras verksamhet. Dessutom skärps reglerna så att det inte blir möjligt att hämta ut mer än tre pass inom loppet av fem år.
I dag kan ett svenskt pass inbringa upp till 80 000 kronor på den svarta marknaden och hundratusentals är på vift. Att den förra regeringen underlät att skärpa reglerna kring passhanteringen är lika sorgligt som oförsvarligt, givet att problemet varit känt i flera år.
En mindre bra nyhet är den allt tydligare kopplingen mellan den grovt kriminella miljön och personer som ansluter sig till islamismen och genomför terrorresor, något som Sveriges Radio rapporterat om. Mönstret har framkommit som ett resultat av att Polisen och Säpo ökat sitt samarbete.
Detta innebär att fokus inte bara får inriktas på terrorbrott utan även den ”ordinära” brottsligheten. De som väljer att ansluta sig till terrorgrupper upphör nämligen inte med att begå annan kriminalitet, droger och inbrott finansierar terroristernas resor.
Den här gruppen av terrorister har alltså redan tillgång till vapen, gömställen och är skickliga på att kommunicera utan att bli upptäckta. Dessutom är man inte särskilt intresserad av islam överhuvudtaget, utan söker endast våldet och grupptillhörigheten. Detta står i stark kontrast till medelklassjihadisterna med stark religiös övertygelse och inte sällan universitetsexamina.
Där den sistnämnda kategorin är lätt att upptäcka och förhindra att den reser utomlands, är den andra mycket svårare att identifiera. Inte heller hjälper det att försöka övertyga med moderatare tolkningar av islam. Om personen inte är särskilt religiös från början blir strategin tämligen fruktlös.
Detta är viktigt att begrunda när kampen mot terrorgrupper likt IS förs. Säpo måste få ökade resurser för att kunna fortsätta sitt underrättelsearbete, samtidigt som Polisen måste göra mer för att förebygga brottslighet. Inte minst gäller det i utanförskapsområdena, som tyvärr är en miljö där extremismen i dag frodas.