Opinionsinstituten har åter visat att deras mätningar inte kan förutsäga valresultat. Börserna faller. Oroligheter har rapporterars från flera håll i USA. Chock och förstämning råder bland många väljare och kommentatorer, emellanåt förstärkt med ren undergångsstämning.
USA:s nästa president har en personlighet som är narcissistisk och impulsiv. Han tenderar att kliva på andra personer för sin egen framgång. Hans värderingar och uttalanden är i stora delar antidemokratiska. Vidare är han den minst politiskt erfarna presidenten i modern tid. "De här politiska grejerna är hårda och tuffa", sa Trump närmast förvånat i sitt segertal.
Det värsta som kan hända är att Trumps personlighet och värderingar får fritt spelrum i politiken. En auktoritär och populistisk demagog i Vita huset riskerar att erodera USA:s demokratiska institutioner likväl som väljarnas tilltro till demokratin, och leda världen åt fel håll.
Måhända kommer hans personlighet ofrånkomligen försätta honom i politiska skandaler vilket kan sätta punkt för hans politiska gärning. Det är dock ett riskabelt och måttligt trösterikt förhållningssätt.
Hoppet står istället att finna på annat håll. Många är de politiker som valts på ett budskap om stor förändring för att sedan vakna upp i ett politiskt maskineri som är trögt, byråkratiskt och vars drivmedel är ständiga kompromisser. De egenskaper som ibland betecknas som demokratins baksida kan mycket väl visa sig vara dess mest motståndskraftiga kärna. Det demokratiska systemet, som Trump inte hyser någon större respekt för, kan mala ned de värsta ytterligheterna i hans person och politik.
Det ska sägas att Trump visade en ny sida i sitt segertal som präglades av både ödmjukhet, återhållsamhet och försoning. Men att han plötsligt ändrar karaktär och blir en annan person tack vare en skicklig talskrivare är inte en realistisk förhoppning. Snarare stärker det tesen om att systemet nu börjar att skydda sig självt. Innan Trump förändrar sin omvärld kommer hans infall passera rådgivare, talskrivare, fokusgrupper, administrationen i Vita huset, det republikanska partiet, senaten och representanthuset.
Alla delar av systemet är beroende av att systemet kvarstår och kommer därför att fokusera på att hjälpa Trump, inte som person eller politiker utan som president. På detta sätt har Trump, genom presidentämbetet, återigen blivit "too big to fail". Som fastighetsmagnat var han skuldsatt upp över fastighetstaken och gjorde stora förluster. Men eftersom kreditgivare och verksamheterna med hans namn skulle förlora ännu mer om Trump gick i konkurs hölls han under armarna av dem vars pengar han spekulerat bort.
Den amerikanska demokratin har ett hårt uppvaknande framför sig. Men Trumps uppvaknande kommer sannolikt att bli ännu hårdare. Ty de politiska grejerna - och demokratin - är hårda och tuffa.