Statsminister Stefan Löfven (S) och utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) slog på den största trumma de kunde hitta: Regeringen storsatsar på skolan. En närmare granskning visar att det, i vanlig ordning, handlar mycket om pr och väldigt lite om pengar och idéer.
Svensk skolas bristfälliga resultat i att lära ut läsförståelse är väldokumenterat. Den internationella undersökningen PISA är närmast helt inriktad på att mäta detta på olika sätt. Att den svenska resultatutvecklingen i PISA har gått rakt utför är vid det här laget allmänt känt.
Regeringen har dock hittat lösningen. Höstlovet ska döpas om till Läslovet. Ett häpnadsväckande förslag från utbildningsministern som innan riksdagsvalet 2014 lovade att lösa skolans problem på 100 dagar. Det tog 707 dagar innan han presenterade förslaget att döpa om höstlovet.
Namnbytet ska åtföljas av en satsning på fem miljoner kronor för att stimulera läsaktiviteter under lovet. Förutsatt att kampanjen är riktad enbart mot elever i förskoleklass, det vill säga sexårsverksamheten, innebär det att regeringen satsar drygt 40 kronor per elev. Över en treårsperiod. Den stora trumman börjar redan kännas obefogad.
Vidare satsar regeringen på att bygga ut lärarutbildningarna ytterligare. 3 600 nya platser ska skapas. Att det behövs fler lärare är bortom tvivel. Möjligen förtjänar regeringen beröm för att ha insett det, men det vore att sätta ribban väl lågt. Problemet är dock mer akut än vad regeringens insatser ger sken av. Lärarbristen är ett faktum nu, inte i mitten av 2020-talet. Att öka antalet platser löser heller inte problemet att alldeles för få vill bli lärare i dag. Innan det har ändrats är värdet av de extra utbildningsplatserna väldigt lågt.
Alldeles för många lärare väljer också att byta karriär, somliga efter lång tjänstgöring och andra väldigt snart efter examen. Detta måste hanteras så att trenden bryts. Lärare behöver villkor som gör att de kan känna glädje och stolthet över sitt yrkesval snarare än att varje tanke på arbetet leder till en ångestattack. Likaså behövs insatser för att försöka att locka tillbaka så många som möjligt av de lärare som har bytt bransch. Vi klarar inte skolans utmaningar utan dem.
Det behövs satsningar på lärarlöner. Alliansens introduktion av karriärtjänsterna var ett steg i rätt riktning även om ansvaret för lärarlönerna bör hänvisas till kommunerna som ju bär det faktiska ansvaret för storleken på lärarnas lönekuvert. Regeringen valde att gå en annan väg, men kommer att märka samma sak: Lärarnas situation beror på mer än löner.
För att lärare ska vara ett attraktivt yrke måste skolan åter bli en funktionell miljö. En plats där stök inte tolereras, där ordning och studiero råder och där läraren har auktoritet och leder arbetet. Respekt måste vara ledordet för alla stadier av utbildningen. Först då kommer lärare att vara ett attraktivt yrke.
Innan regeringen har svar på skolans faktiska utmaningar vore det önskvärt att den stora trumman fick fortsätta samla damm.