I takt med att invandringen till Sverige har ökat har även rättsliga förhållanden som inte skulle tolereras i Sverige börjat förekomma, såsom månggiften. Naturligtvis är sådant redan olagligt i Sverige även om det sker utomlands. Men personer som har gift sig utomlands innan de hade anknytning till Sverige räknas fortfarande som gifta, även om det rör sig om månggifte. Nu har riksdagen markerat att månggifte bör förbjudas även i sådana fall. Regeringen har redan tagit emot en utredning, och det enda som återstår är att ta fram ett konkret förslag till lagändring.
Att månggiften tolereras har lett till bisarra situationer. För några år sedan uppmärksammades hur en man i Nacka i Stockholms län fått bostäder ordnade av kommunen för alla sina tre fruar. Det är välkommet att politikerna vill agera mot att polygami tolereras. Men det borde inte ha tillåtits från början.
Inom svensk rätt finns redan en allmän princip kallad ordre public. Den innebär konkret att sådant som är främmande för svensk rätt, som strider mot grundläggande principer eller mot svenska lagar, inte ska tolereras i Sverige. Det är märkligt att myndigheterna inte tillämpat den principen oftare.
Flera jurister har lyft fram att månggifte är oförenligt med svensk rätt. Göran Lind, professor i familjerätt, har tidigare pekat på att polygami inte bör kunna tillåtas med hänvisning till principen om ordre public (TT, 21/9 2017). I kulturer där månggifte förekommer är det dessutom könsdiskriminerande. Män kan ha flera fruar, men kvinnor kan inte ha mer än en äkta make. Rättsregler som är grundade i könsdiskriminering bör inte tolereras av det svenska rättsväsendet. Det finns rättsligt stöd för att inte göra det.
Den juridik som reglerar hur utländska äktenskap ska hanteras enligt svensk rätt är snårig och snäv. Rättsläget är oklart, men om myndigheter inte ens försöker tillämpa reglerna lär det inte heller klarna. Landets myndigheter bör rimligtvis inte behandla polygama äktenskap som monogama äktenskap. När märkliga beslut inte ifrågasätts blir det inte heller någon domstolsprövning.
Att äktenskapet ska vara giltigt på pappret innebär inte att det medför några rättigheter. Kammarrätten i Västra Götaland vägrade exempelvis att bevilja en kvinna bostadsbidrag som ensamstående eftersom hon var gift. Hennes man bodde dock med sin andra fru och fick redan bostadsbidrag. Reglerna om bostadsbidrag tillät inte en tredje part att få bidrag.
Det är förståeligt att riksdagen väljer att agera. Men egentligen bör det inte ens vara en politisk fråga. Svenska myndigheter har de verktyg som behövs för att inte tolerera sådant som står i strid med grundläggande principer. Det vore klädsamt att faktiskt använda dem.