LO meddelade strax innan jul att ”det är ingen rättighet att pådyvla våra barn föräldrarnas trosuppfattning” och krävde ett totalstopp av religiösa friskolor. Kampanjen i sociala medier med en bild av fackföreningsordförande Karl-Petter Thorwaldsson har fått gehör inom de breda socialdemokratiska leden. När S-kongressen nyligen beslutade att förbjuda alla konfessionella inslag är syftet att varje ”elev ska vara fri att forma sin egen uppfattning och framtid” och att ”svensk skola ska vara en plats för öppenhet, demokrati och kunskap”.
Huruvida ordförande Thorwaldsson äger målmansansvar för samtliga skolpliktiga barn i Sverige må protesteras av föräldrarna. S-kongressens förbud mot religiösa inslag väcker också frågor. Särskilt då religiösa inslag var ett genomgående tema under kongressen.
I sitt kongresstal citerade Stefan Löfven en bön av den amerikanske väckelsepredikanten på 1600-talet William Penn. Precis innan lyfte även han fram den gyllene regeln ”som den enklaste, tydligaste, mest basala moraliska regeln”. Borde inte religiösa inslag i konsekvensens namn även vara förbjudna på S-kongressen – särskilt då det råder tvekan om dess inverkan på öppenhet, demokrati och kunskap.
Tittar man vidare i S-kongressens förslag till riktlinjer för skolan heter det att man "vill ha en skola fri från konfessionella inslag, med respekt för de internationella åtaganden som Sverige ingått och de nationella minoriteternas ställning". Här slår dock förslaget knut på sig själv. Problemet är nämligen att de värden som man framhärdar – ”öppenhet, demokrati och kunskap” – bygger på en konfession. De kan inte bevisas i laboratorium utan bygger på en livsåskådning.
I en kommentar till SVT betonade civilminister Ardalan Shekarabi (S) att religiösa inslag, exempelvis bön, ”ska aldrig vara tvingande”. Men redan idag säger Skollagen att ”undervisningen vid fristående skolor, fristående förskolor och fristående fritidshem ska vara icke- konfessionell” och att ”deltagandet i konfessionella inslag ska vara frivilligt” (SFS 2010:800, 1 kap. 7 §).
Det finns cirka 16 000 skolor i Sverige (förskolor, grundskolor, gymnasieskolor). Av dessa är 4 000 fristående skolor och utgör alltså 25 procent av alla skolor. 66 friskolor är konfessionella (54 är kristna, elva är muslimska och en är judisk) och utgör i sin tur 0,4 procent av alla skolor i Sverige.
Att låta enskilda skolor avgöra framtiden för alla konfessionella friskolor, illustrerar den oproportionerliga nivån debatten har nått. Det är knappast ett empiriskt underlag att bygga politik på.
Diskussionen borde rimligen handla om huruvida Skolinspektionen har gjort sitt jobb eller inte – innan man kräver förbud av alla konfessionella friskolor.